Bitter

Min blogg är sjukt tråkig och händelselös, jag vet. Jag känner mig bitter över att vädret är skit (13 grader i juli!! och att jag drog på mig en dunderförkylning så jag inte kommer kunna träna än på flera dagar. Det är så SURT!!
Idag var vi till Horrmund och hälsade på min moster, kusin och kusinbarn. Nemo var in heaven för flickorna har massor med Lego och även stora teknik-Legomaskiner. Och jag fick En jättefin present! En underbar mjölkkanna som jag ska ha på en av mina hyllor med fina saker. Och Nemo då, han gick ut på bryggan och satte sig på huk med en pinne och mamma hann bara säga var försiktig innan han ramlade i med huvudet först. Mamma fick tag i hans ben och fiskade upp honom snabbt som tur var. Han var lite chockad men annars brydde han sig inte och han blev inte ledsen.


Kalle hade planerat att komma imorgon men vad han inte visste var att Jörgen, Alex och Erik skulle kidnappa honom och ta med honom på en kajakfärd med övernattning i tält. Så jag tror inte han kommer vara i form för att köra imorgon. Jag hoppas de har kul och att de slipper regnet!

Lilla fiskaren

Nemos morfar har köpt ett fiskespö till Nemo och de är nere vid sjön och provar det nu. Jag följde med och tittade och Nemo fick två abborrar direkt och tycker det är superkul. Han är duktig på att hålla spöet och dra upp fiskarna och det är så roligt att se hans glädje och entusiasm. Min lilla fiskare.

Bilder

Morgonmys

Grillkväll med grannarna

Nemo, Theo och Noah jagar såpbubblor.
(OBS!! Det är inte så varmt att det är t-shirt och shortsväder egentligen men alla andra kläder var blöta så...)

  Mormor har virkat finaste kepsen till Nemo. Egentligen var den till Leon eftersom storleken är ett år, men mina barn har ju små söta huvuden..

 Nyfiken i en strut * Lotta och Theo

 Att det regnar precis hela tiden gör inte Nemo nåt...

Vackra vyer

Åksjuk

Idag for vi till Mora för att gå på ett lekland men när vi kom dit var det fullt. Alla åker väl dit nu när de har semester och vädret suger. Så vi åkte till Noret och roade oss på KappAhl en stund. Nemo fick åka en kundvagnsbil så lite kul fick han ha iallafall.


När vi svängde in på gården här hemma så kaskadspydde Leon ner sätet, bilstolen och sig själv. Helt underbart. Vi har konstaterat att han är åksjuk nu. På senare tid har han spytt flera gånger i bilen och jag var väldigt åksjuk när jag var liten så han har kanske ärvt det av mig.


Men lika glad för det är Leon ändå!

Nu ska vi gå ner till bystugan, det är Kättbodagen idag!

Sömnlöst

Jag vet inte vad det är med Leon vissa nätter. Inatt var den värsta på länge då han bara jämrat sig och vridit sig och ingenting hjälper. Vi grillade med våra grannar igår och jag kom inte i säng förrän vid tolv. Och jag hann inte mer än slumra till innan han vaknade till så han fick nappen och buffar i rumpan så han somnade om. Men efter det fick han inte ro utan jämrade sig och grät och jag tog upp honom till mig. Men han har hållt på så hela natten och jag fattar inte varför! Han vaknar liksom inte utan gråter, jämrar sig och trycker ifrån med fötterna i madrassen och klänger och snurrar och vrider sig. Jag får inte en blund i ögonen men oftast slutar han efter någon timme och somnar ordentligt men inte inatt. Jag har varit helt vaken sen 03.25 och en timme senare gav jag upp och gick ner med honom. Jag skulle så gärna vilja veta varför vissa nätter är så här. Det spelar ingen roll om han sover själv eller hos oss men det är som att han vaknar till en gång och sen inte kan komma till ro trots att han inte riktigt vaknar. Jag hoppas verkligen att det löser sig innan jag börjar jobba för annars blir det katastrof.

"Absurt och kränkande"

Häromdagen läste jag en artikel i Aftonbladet om en 28-åring tjej som nekades att åka vissa attraktioner på Liseberg för att hon var för stor. Hon sa att hon kände sig kränkt och uttittad och i artikeln lät det som hon tycker att hon blev felbehandlad och diskriminerad. Alltså, jag kan förstå att det måste kännas oerhört förnedrande och pinsamt men det var ju för att säkerhetsbyglarna inte gick runt henne som hon inte fick åka. Inte för att personalen typ inte gillar tjocka människor. Hur hade hon känt om hon trots att hon inte kunde sättas fast ordentligt skickades upp i en karusell som åker upp och ner i branta backar och upp och ner, det kanske inte hade varit så käckt. Nästa gång kanske hon inte blir stoppad, om hon till exempel vill hoppa bungy jump. Selen går ju inte riktigt att knäppa så jag vet inte... Eller jo! Klart du ska få hoppa, här behandlar vi alla lika!


Sen vet man ju inte hur hon blev bemött, vad hon sa till reportern och hur artikeln är vriden, men om man ska utgå från det som står så tycker inte jag att Liseberg har gjort fel. De får kanske ha skyltar om att personer med ett visst kroppsomfång inte kan åka. Om man är för kort får man ju inte heller åka vissa karuseller.

Saker som känns som ett hån just nu

• Att jag packade ner badkläder i resväskan..
• .. eller ja, sommarkläder överhuvudtaget.
• Att jag tog med stickade tröjor som jag tänkte barnen skulle ha om någon härlig sommarkväll blev kylig.
• Att jag grämde mig över att jag glömde mina solglasögon i vår bil.
• Att jag tänkte mig ljumma kvällar, sena promenader, kubbspel, glada barn som lekte ute hela dagarna, bad efter härliga löpturer, oändliga grillkvällar och bokläsning på bryggan i solen innan vi åkte hit.


Men ja ä inte bitter.....

Men orka...

Gissa exakt hur jobbigt det är att ha skrivit fel datum på 30 stycken färdigtryckta inbjudningskort.

Surt

Fan, jag blir så SUR! Bara för att jag sparkade igång mig själv ordentligt igår och hade planerat in flera träningspass i veckan och till och med har löparkompisar så går jag och får ont i halsen! Pappa blev förkyld dagen innan vi kom och nu har han smittat mig. Alltså, jag blir så trött! Det bara regnar, ingen värme och så till råga på allt ont i min fucking jävla hals. Åååhhhh!!

Resonemang

Regnet öser ner fortfarande men jag måste piska igång mig med löpningen igen så jag stack till gymmet för att ta en tur på löpbandet. Det är trist att springa och ha en vägg framför sig och jag tänkte att jag skulle springa fem kilometer. Men sen tänkte jag att jag senaste tiden bara sprungit ungefär 5,5 kilometer så jag satsade på 6 kilometer istället. Men så tänkte jag att jag sprungit 6,3 kilometer som längst efter Malmömilen så jag får iallafall springa 7 kilometer. Men när jag närmade mig kom jag på att har jag sprungit 7 kilometer är det ju nästan 8 och har jag sprungit 8 kilometer så kan jag lika gärna satsa och springa en mil. Så det gjorde jag! Fy fan vad gött det känns och svetten bara rinner så nu ska jag hoppa in i duschen.

11 timmar

Exakt 11 timmar tog resan idag. Men det tar ju sin lilla tid med blöjbyten, matpauser, kisspauser och glasspauser. 8 åkte vi imorse och 19 rullade vi in på gården i Kättbo. Regnet vräker ner och det verkar som att det ska göra det de närmaste dagarna, såklart. Men vi hade inte kunnat sola och bada imorgon ändå för vi måste besöka en vårdcentral eller BVC med Nemo imorgon. I en vecka har han haft ett sår på benet. Han har kliat och pillat och absolut inte kunnat låta det vara. Och idag såg det plötsligt ut såhär:


Jag tänkte direkt att det var svinkoppor men Kalles föräldrar trodde att det kanske var någon annan bakterie. Han kliar ju med smutsiga fingrar och kan ha fått nåt skit i. Och när jag bytte till pyjamas på honom ikväll upptäckte jag att han fått likadant mellan skulderbladen. Så typiskt, alltid ska det vara nåt.

Är det någon som vet vad som gäller med vårdcentraler eller BVC på annan ort än man bor? Kan jag få en tid där eller måste jag vända mig till en akutmottagning?

Memory Lane

Kalle har ju jobbat väldigt mycket i Småland och nu när vi åker genom landskapet berättar han gärna vilka vägar han lagt och små roliga anekdoter. Den allra roligaste kan jag höra hur många gånger som helst, vill ni höra? Kalle berättar:

Vi stod och höll på med läggaren på en industrigata och så i kanten av vägen så låg det något lila så jag kollade vad det var. Jag tog en pinne och lyfte upp det och insåg att det var ett par nerskitna stringtrosor! (Linnea tillägger: En normal människa hade ju slängt trosorna åt helvete, men inte Kalle!) Så jag tog med trosorna och lindade dem runt dragkroken på han som var lagbas bil, och sen fortsatte jag jobba. Ett par timmar senare när han skulle åka så smög jag efter för att se vad han gjorde och han gjorde som alla gamla gubbar, innan han satte sig i bilen så kollade han över den och då såg han ju att det hängde något på dragkroken. Så han gick dit, tog loss det och skulle slänga det i vägkanten och precis innan han slängde det så tittade han på det lite ner noggrant och då såg han vad det var. Då ryckte han till och kastade dem långt ut i skogen och sen sprang han bort till kofferten och tog fram våtservetter som han torkade händerna jättenoga med. Jag skrattade jättemycket men han sa aldrig nånsin ett ljud om det.

Sjukt roligt! Ååå jag skrattar sjukt mycket varje gång jag tänker på det. Kalle säger att det är lika roligt som när han stoppade en smällare i hans väska. Ni får väl hojta till om ni vill höra fler av Kalles små hyss...

Livskvalité

Vet ni vad jag tycker är riktigt mysigt och som jag gjorde igår? Fredag, vin i glaset, bra musik och så laga en god middag. Jag hade fönstret öppet och tittade ut på kaninerna, Nemo sprang omkring där ute och ja, allt kändes bara så bra. Det behövs inte mycket för att en sån härlig känsla ska sprida sig i kroppen.

Och nu är det lördag. Kalle är och övningskör och nu sover Leon. Jag har betalat in startavgifter till Veberödsrundan 7 km den 15 september och Iformloppet 10 km den 23 september. Packning står på schemat idag. Knappt har väskan packats ur innan den ska fyllas igen. Imorgon åker vi till Dalarna! Jag har insett mina begränsningar och tog beslutet att inte åka tåg så Kalle skjutsar mig och pojkarna till Mullsjö och så är min pappa så snäll och hämtar oss där. Grill ikväll och så ska jag skörda min rabarber och baka en paj. Härlig lördag!

Titta vem jag hittade!

Kalle och Leon i nyaste numret av Vi Föräldrar. Nu vet ni vem ni ska fråga om saker i vår familj...

Pysselfredag

Idag skulle Ninni och barnen komma på besök men tyvärr fick Lily feber så det ställdes in. Så vi myser och pysslar med lite av varje. Det är grått och regnigt men väldigt varmt ute så det blir nog åska idag. Jag mår bättre och hoppas jag kan peppa humöret ännu mer. Igår var jag så arg så arg... Men nu ser vi framåt och njuter av dagen, får se vad vi hittar på. Vad gör ni sånna här dagar?

Bilder

Blodbad

Usch jag har haft en riktig pissdag där allt gått fel, jag har varit på dåligt humör och jag har känt mig väldigt stressad. Jag behöver inte gå in på varför men jag har haft så mycket att fixa idag och att ha det samtidigt som två barn ska underhållas kan göra att man får ett mindre magsår. På morgonen flöt allt på bra men så skulle Leon sova och då tänkte jag klippa gräset så jag tog med Nemo ut. Han gick till baksidan och jag var kvar på framsidan för att somna Leon. När jag efter en liten stund kom runt huset såg jag att han hade en kniv i handen och ropade att han skulle släppa den samtidigt som jag gick mot honom. Och när jag kom fram till honom såg jag att hela ungen var helt blodig. I ansiktet, på armarna och på kläderna. Jag fick panik men lyckades lokalisera att han skurit sig i fingret och att det blödde rejält, men jag fick absolut inte titta på såret. Tillslut fick jag in honom men han blev tokig när jag försökte tvätta honom och skakade på handen så blodet skvätte överallt. Inget plåster skulle han ha men jag fick på honom ett tillslut iallafall. Han lugnade sig ganska snabbt efteråt och verkade inte ha ont och kunde böja på fingret iallafall.

Eftersom jag hade så mycket idag erbjöd Jenny att jag kunde släppa av Nemo hos dem när jag skulle handla så kunde han leka med Oliver. En räddande ängel, precis vad både han och jag behövde! När pojkarna hade lekt i vatten så började såret blöda igen och då fick Jenny ta av plåstret, tvätta såret och plåstra om igen och Nemo satt bara och höll fram tummen. Det var ingen fara utan kommer läka fint tack och lov.


Så jag har haft många känslor inom mig idag. Arg, frustrerad, stressad, rädd, panikslagen... Jag hade tänkt springa ikväll men så blev det tyvärr så att vi åt pizza till middag och eftersom jag knappt ätit på hela dagen var jag så hungrig att jag åt nästan en hel och nu känns magen helt äcklig. Spyr nog om jag springer. Helt trött är jag också i både huvud och kropp och jag tror en löptur hade gjort mig gott men jag får känna mig tjock och sämst och skita i det.

Nya glasen

Glas och porslin i fina färger och vackra mönster är något jag älskar och gärna fyndar. På Åhléns köpte jag nya vinglas och vanliga glas på rean, vinglasen för 29 kronor styck och de andra för 15 kronor styck.


Enkla vinglas med en fin kant, lätta att matcha med andra glas i samma stil.


Förra sommaren köpte jag likadana glas med gröna prickar och då velade jag mellan de gröna och de blå. Nu fyndade jag de blåprickiga, jättefina!

Sista dagen

Nemo kom hem inatt och det var en riktigt glad kille med massor att berätta som kom upp imorse. Han har åkt massa karuseller och tittat på spännande saker och köpt en Bärgare med krok. Det hade gått jättebra och Nemo har varit glad och nöjd hela resan och det var skönt att höra. Men jag tror att han har saknat Leon för i bilen igår hade han gjort som lillebror brukar göra och härmat gester och sagt att han är så snäll. Det första han gjorde imorse var att gå fram till Leon och krama om honom.


Idag är det varmt och skönt men efter en solig morgonpromenad har jag varit inomhus och plockat ihop alla våra tusen saker. När pojkarna sover i eftermiddag ska jag fixa färdigt och dammsuga och lite sånt. Nu är vi på stranden och vågorna är höga fast det känns nästan vindstilla. Ikväll kommer Kalle och så ska vi grilla och så åker vi hem när pojkarna ska sova för natten.

Ballooned

Jag har gått upp i vikt under de två veckor jag varit i sommarstugan. Det syns jättemycket på magen och den är svullen och jag ser gravid ut. Eftersom jag inte haft möjlighet att springa som jag brukar men verkligen ätit massor av smaskiga saker så får jag sota för det nu. Ett par semesterkilon när man är normalviktig är väl inte hela världen men när man redan är tjock så är det sjukt störigt. Jag fattar inte vad det ska vara så svårt för, det här med måtta. Måtta är svårt för mig, jag är väldigt allt eller inget i det mesta och maten är inget undantag. Jag önskar jag bara kunde vakna upp imorgon och väga 15 kilo mindre.