SVAREN - hoppas ni orkar läsa :)
Gör det inte ont att hänga i krokar???
Allting är relativt. Klart det inte är smärtfritt men för mig är det en del av hela upplevelsen med suspension. Det är inte så att jag på något sadistiskt sätt tycker om just smärtan men att genom andning och fokusering ta sig igenom den för att uppnå en otroligt fantastisk känsla är en riktig seger. För mig slutar det oftast göra ont när jag hänger fritt i luften, det är själva lyftet som känns mest.
Vad är ditt drömjobb?
Oj vilken svår fråga. I det jag är utbildad till har jag kanske mitt drömjobb, för tillfället i alla fall. Jag trivs jättebra och har underbara arbetskamrater, en fantastisk chef och roliga arbetsuppgifter. Inom behandlingsbiten kan jag inte tänka mig göra något annat just nu i alla fall. Men om jag skulle välja helt fritt av allt skulle jag nog vilja vara en mångsysslare och kunna försörja mig på det. Fotografera, måla, skriva, sy osv. Jag skulle vilja få användning för min kreativa sida mer.
Vilket val i livet ångrar du? (Detta är en fråga som du inte behöver svara för privat, okey? Tex, tackat nej till ett jobb etc)
Nu är jag en sån där tråkig person som inte ångrar något jag gjort i mitt liv. Jag kanske inte alltid gjort de smartaste eller bästa valen och gjort en jävla massa dumheter, men jag tror att vad jag gjort i livet format mig till den jag är idag. Jag ångrar inte mitt förhållande med N tex, även om jag önskar att jag inte låtit mig behandlats på det viset. men jag tror att de 2,5 åren har gett mig något. Hade det inte varit för honom kanske jag inte flyttat till Malmö och då hade jag gått miste om den bästa tiden i mitt liv. Men en sak ångrade jag när jag satt och med blod, svett och tårar och försökte traggla mig igenom högskoleprovet, och det var att jag inte pluggat bättre på gymnasiet så mina betyg hade räckt nånstans. Men när jag väl hittade den utbildningen jag ville så så behövde jag inte flashiga betyg utan det räckte med personligt brev och intervjuer för att komma in. Så nej, jag ångrar ingenting jag gjort i mitt liv. Det känns liksom inte lönt.
Jag bad ju dig berätta mer om ditt jobb och utbildning tidigare, passar väl på att fråga igen då jag inte sett ngt svar :)
Jag brukar oftast svara på frågor men detta måste jag helt missat. Sorry, men nu kör vi! Jag gick en Kvalificerad Yrkesutbildning (KY) på Eslövs folkhögskola där jag utbildade mig till behandlingsassistent inom kriminalvård, behandlingshem och särsklida skolor. Det visade sig att KY var något som passade mig ypperligt eftersom jag är mer praktisk än akademisk. Högskolan är inget som hade passat mig. På en KY-utbildning har man mycket praktik (LIA – Lärande i arbete), vi hade tre olika LIA-perioder och jag hade två olika LIA-platser och både två ledde till jobb. Det är perfekt med en chans att prova på olika ställen så man kan känna av vad det är man vill jobba med. Det är en tvåårig utbildning och den var ganska intensiv.
Vi läste bla sociologi, psykologi, juridik, psykiatri och en massa annat. Jag lärde mig otroligt mycket om mig själv under den utbildningen och gick igenom stora förändringar.
Jag tog min examen för ett år sen och började jobba med kvinnliga missbrukare på ett HVB-hem i Brunslöv där jag trivdes jättebra. När de la ner fick jag börja jobba på Lundens LVU-avdelning men eftersom jag var gravid i tolfte veckan fick jag bara vara där en vecka innan jag stängdes av och fick gå hemma en månad men havandeskapspenning. Det kändes lika bra det eftersom jag inte trivs med att jobba så låst som på Lunden.
Men lagom till den månaden var slut så började jag jobba på Agnezkollektivet som var helt nystartat och det var genom Z-gården där jag gjorde min praktik som jag fick det här jobbet.
För det första undrar jag vem denna Jurist är som du ibland snackar om?
Är juristen utbildad till jurist, eller kallas han/hon bara det?
Juristen är min goda vän Lina som gick i min klass i Eslöv. Hon är inte utbildad jurist utan fick det smeknamnet efter en tenta i juridik vi hade. När vi fick tilbaks den var hon sjukt nervös och vägrade öppna och se hur det gått för hon var säker på att hon kuggat. När hon väl öppnade den visade det sig att hon inte bara klarat den utan fått bäst resultat i klassen så därför fick hon heta Juristen!
Vad tror du blir roligast med Nemos ankomst till jordelivet?
Oj, det är så mycket! Men roligast tror jag kommer bli att få lära känna honom. Att få se en människa som är en del av mig växa upp och förhoppningsvis försöka uppfostra honom till en bra människa med bra värderingar. Sen kommer det få bli roligt att leka, mysa och bara vara med honom. Oj vilken svår fråga, svaret hade nog kunnat bli hur långt som helst.
Vad tror du kommer bli jobbigast?
Jobbigast tror jag definitivt kommer bli att känna maktlöshet. Att jag till 100% inte kommer kunna skydda honom mot allt ont. Usch jag vill inte ens tänka på det.
Kommer du bo hela livet i erat fina hus, tror du? Eller kommer du flytta tillbaka till Malung nån gång?
Till Malung kommer jag ALDRIG att flytta. Jag avskyr stället och har egentligen inga band dit längre. Mina föräldrar har ju flyttat därifrån och jag har inga kompisar kvar där. Jag blir nog kvar i Skåne och i vårt hus resten av livet skulle jag tro, men mina rötter finns i Kättbo (en liten by mellan Malung och Mora där mina föräldrar bor nu) och det kommer alltid vara nummer ett i mitt hjärta.
Har du några syskon?
Ja, jag har en bror som bor i Stockholm. Han är 7 år äldre än mig och heter Joachim men jag kallar honom för Oa.
Har du några planer på nya tatueringar? Vad i så fall?
Oj, ja det har jag. Jag har två stycken jag vill göra. En i japansk stil med mycket blommor, vindar och fjärilar som ska börja i ryggslutet och byggas ihop med draken jag har mellan skuldrorna. Sen ska jag och Marika göra varsin kurbitstatuering, jag ska bara klämma ut Nemo först. ;) Sen kommer jag väl klyshigt nog tatuera in mina barns namn skulle jag tro.
Sen önskar jag inlägg om en rundtur hos er, ni har det så himla fint överallt! Och kanske en intervju med Kalle?
Det finns faktiskt en rundtursfilm som jag gjort, jag kan skicka länken till dig. En intervju med Kalle, ja kanske det. Jag får fråga honom och sen får jag ha ett ställa-frågor-till-Kalle-inlägg!
Jag vet, ditt första barn är inte fött. Men vill du skaffa fler senare?
Jag och Kalle har planerat att vi vill ha ett syskon till Nemo så jag hoppas verkligen det blir så.
Varför tog du ut så många av dina piercingar och sydde igen töjningarna?
Jag har haft ett terttiotal piercingar i mitt liv och jag byter ut dem hela tiden. Nu har jag fastnat för min dermal anchor jag har i pannan (även om den under graviditeten vill fucka sig allt som oftast) och jag känner att den räcker. Det är inte snyggt att bara ha så många peicingar som möjligt, jag vill de jag har ska vara symmetriska och framhäva något hos mig själv. Sen har jag väl lite växt ifrån det kanske, en ring i läppen är inte så häftigt nu som för 6 år sen. Töjningarna i öronen sydde jag igen för att jag var ”klar” med dem. Jag ångrade absolut inte att jag gjorde det, jag var inte trött på dem och tyckte inte de var fula. Det var i samma veva som jag tog ur dreadsen och började gå ner i vikt så det var väl någon slags milstolpe i livet jag passerade.
Vem är den underbara Hili som du ibland skriver om?
Oj jag undrar vem som skrivit den här frågan! Hili heter Linda Hili och är en underbar person som gick i min klass i Eslöv. Hon bor i Helsingborg och säger ”byssen” och ”pyss pyss” när vi normala människor säger ”bussen” och ”puss puss”.
Jag undrar hur ni ska göra till Jul nu när Nemo kommer vara med? Ni brukar juh fira på olika håll i landet annars, har själv börjat fundera på hur vi ska göra så det blir nog till att fira jul här hemma så att alla kan komma men jag förstår inte var vi ska få plats =)
Usch ja, det här är en stor ångestfråga. Jag firar alltid jul hos mina föräldrar och Kalle hos sina men nu får vi ju börja fira ihop och jag känner stor sorg över att inte kunna åka till mina föräldrar varje jul. Men vi får ju köra på varannat år helt enkelt och nu första året får vi väl dra lott om vi inte kommer överrens. Kalle pratar om att han tycker vi ska ha julen hemma hos oss men det vet jag inte om jag vill. Det känns som ett stort projekt samtidigt som man har en liten bebis och eftersom vi inte bor så stort så kommer allt bli rörigt vilket kan stressa mig väldigt mycket. Så den som lever får se. ;)
Om du är hängig och lite nere en dag, vad gör du för att må bättre? Själv vänder jag mig alltid ut till naturen för att få nya krafter och rensa hjärnan.
Om jag är ensam så låter jag mig vara lite hängig en stund. Bäddar ner mig och ser en bra serie, eller ringer mamma eller någon annan. Är Kalle hemma brukar han få mig att känna mig bättre genom att krama och vara gullig. Att städa, fixa och pyssla kan också få mig att må bättre.
Och till sist, vilket är ditt bästa barndomsminne?
Det är lätt mina somrar i Kättbo! Det kändes som om somrarna var evighetslånga och alla dagar var fina och vattnet alltid varmt. Jag, Emma och Lotta (våra sommargrannar i Kättbo) hittade alltid på så mycket roligt och var fantastiskt kreativa vilket jag hoppas våra barn ärver. Vi hade aldrig tråkigt och jag tror vi underhöll våra föräldrar rätt bra. Vi sov tillsammans i deras lekstuga, lekte roliga lekar och badade till läpparna var blå. Underbart!
Vad har är du mest nervös över inför förlossningen och att bli mamma?
Inför förlossningen är jag mest rädd för att något ska gå fel så att det måste bli ett akut kejsarsnitt för det vill jag absolut inte! Och jag är livrädd för det mesta med att bli mamma. Hur ska jag kunna ta hand om ett litet barn??? Jag har hållt i ett litet barn en gång, aldrig bytt blöja, aldrig tröstat och jag vet egentligen inte hur man pratar med barn. Jag pratar med dom som med alla andra, fast det kanske är bra?
Har du nån gång haft problem pga dina piercings och tatueringar när du träffat människor eller sökt jobb etc?
Jag har faktiskt aldrig känt mig diskriminerad pga mina tatueringar eller piercingar när jag sökt jobb eller något annat. Sen jag flyttade till Malmö så har jag fått ALLA jobb jag sökt uto ett, jag kom in på min utbildning genom intervju och jag fick min praktikplats på Z-gården genom en itnervju. Jag antar att jag har något som gör att folk jag träffar kan se genom mina kroppsutsmyckningar och ta mig för den jag är och se att jag är en bra person ”trots” mitt utseende.
En gång fick jag riktigt mycket skit på min praktik på Kirsebergsanstalten men det visade sig att kärringen som kränkte mig var allmänt dum i huvudet. Ibland ser man ju hur människor tittar lite snett på en men nuförtiden ser jag ju inte så extrem ut och jag har lärt mig att både strunta i det och inte se det. Någon gång sa min kusin till mig när vi gick på stan: Men vad alla tittar på dig, tycker du inte det är jobbigt? Och då hade jag inte ens märkt att folk stirrade.
När uppstod myten om att kinesiska muren kan ses från månen?
Jag har ingen aning!
