Idag är det riktigt schizofrent väder. Det har regnat på förmiddagen men nu växlar det mellan regn, sol och storm. Jag var ute och städade hos kaninerna nyss men gick in då det började regna. Nu är det nog uppehåll så jag ska bege mig ut igen för att plantera lite växter som vi grävde upp hos Kalles föräldrar igår. Jag fick en massa olika, fina växter och jag hoppas de kommer trivas. Jag vill ha trädgården full av gröna växter och blommor, det ska vara så att man lätt kan plocka en bukett då och då utan att det märks.

Hade planer på att klippa gräset idag då det är alldeles för långt men nu är det ju dyblött ute. Vi skulle röja med röjsåg i skogsdelen när Kalle kommer hem men vi får väl se hur vädret är.

Det är dock lite mysigt med regn och rusk eftersom jag då har samvete till att bädda ner mig i soffan och maratonglo på Desperate Housewifes och dricka té.

Jag har förresten hittat hem till alla kaninungarna utom två, men på fredag kommer en tjej och hennes mamma och tittar och kommer antagligen vilja ha en och då är det bara en kvar. De är klara att flytta den 28 maj och jag börjar få riktig ångest för det. Tänk om de inte får ett jättebra hem med amssor av kärlek och omtanke? Jag har ju gjort mitt bästa för att förklara hur jag vill de ska ha det och sagt att jag inte lämnar bort till någon som inte uppfyller de kraven. Men det blir nog bra, jag får intala mig själv att alla inte är idioter som låter kaninen sitta i en bur hela dagarna och som lägger ut en annons på Blocket efter ett halvår där de skriver de inte har tid längre.

Vilket ruggigt mysväder det är idag! Hoppas det håller i sig för då ska jag bädda ner mig i soffan med en filt och té och kolla på Desperate Housewifes när jag kommer hem. Och ta en liten nap för jag är sjukt trött. Klockan är 7.15 nu och jag slutar 10. Just nu är det segt, men kl 8 ska jag börja ringa lite samtal så jag hoppas tiden går fort då.

Ett sånt här får önskar sig Nemo riktigt riktigt mycket! Direkt jag tittar på en bild eller ens tänker tanken så blir det cirkus i magen. Man kan köpa fåret på Bluebox och jag har för mig den affären finns i Malmö men jag får ta mig en funderare innan jag slår till. Vi ska till Ullared på lördag och inhandla massa nödvändigheter så fåret får vänta, kanske till skatten kommer?

Jag trivs så bra med min mage nu och det är en underbar känsla! Det tog lång tid innan jag vande mig vid den och jag tyckte bara den var ful. Nu tycker jag den är jättefin och för tillfället vill jag vara gravid jämt! Den är så mysig att känna på och det är så häftigt att se hur den rör sig när Nemo kommer igång.

Visst känns det trist att resten av kroppen också blir tjock men det är väl sånt man får ta. Jag har ju inte blivit hemskt tjock och min vikt har ju inte rusat iväg så jag får väl vara nöjd med det. Det jag tycker är jobbigast är att låren gnider sig emot varandra när jag går. Speciellt när jag är varm. Det är inte mycket men tillräckligt för att det ska kännas obekvämt. Jag har alltid haft smala ben men dagarna med Baywatch-spiror* är väl räknade antar jag.

Bristningar har jag inte fått några och jag smörjer magen, brösten och låren/höfterna med sånt där kokosfett från Body Shop. Mitt ärr efter navelpiercingarna har dock dragits ut och känns weird. Men det bryr jag mig inte om, jag gillar mina ärr.

* När jag var 18 kallades jag för Baywatch-spirorna av några raggare som tyckte jag hade snygga ben.

Vecka 28

Barnet väger nu cirka 1000 gram och längden är omkring 35 cm och fötterna mäter 5 cm. Hårstråna på huvudet är ganska långa. Mjölktänderna under tandköttet är färdiga. Barnet anses livsdugligt vid denna tidpunkt och om det skulle födas måste man registrera barnet enligt lagen. Som tur är har barnet nu mycket goda chanser att klara sig utanför livmodern, med hjälp av bland annat värme från en kuvös.

Tre fjärdedelar av din graviditet har passerat. Man kan känna hur livmodern trycker upp mot revbenen så att de nedersta revbenen spänns ut. Det kan bli svårare för dig att ta ett djupt andetag. Du tycker kanske att ditt barn är lite väl stökigt nu

Graviditetshormoner. Inget jag känner av sjukt mycket med pendlande humör eller ordentliga svängningar hela tiden. Tycker jag. Lite känsligare vissa dagar och så. Men när jag blir arg blir jag så fruktansvärt arg på ungefär noll sekunder. Jag och Kalle tjafsar ibland som vilket annat par som helst, men två gånger nu så har jag blivit så fruktansvärt arg att jag helt tappar kontrollen.

Första gången blev jag så arg så jag bad honom fara åt helvete, sen kastade jag mig i bilen och körde till jobbet. Jag ringde honom nästan direkt och bad om ursäkt för jag sagt så och sen hade jag dåligt samvete hela dagen och bad om ursäkt 100 gånger.

Andra gången jag fick ett vansinnesutbrott var i torsdags. Jag minns inte vad vi tjafsade om men helt plötsligt fick jag sånt jävla spel att jag ställde mig upp och tog alla saker som låg framför mig på bordet och kastade omkring mig. Det var min mobil, en planteringsspade och lite annat. Sen sprang jag upp på övervåningen och störtjöt.

Kalle är ju så fin och kommer efter och pratar lugnt och säger förlåt för att han bråkat om något dumt. Första gången när jag bad honom dra åt helvete så var det hans fel vi bråkade men denna gången var det mitt.

Stackars Kalle, han måste ju tycka jag är helt knäpp i huvudet och jag känner mig så dum när jag får sånna raseriutbrott. Inte alls kul. Men det har hänt två gånger och inte var och varannan dag så det är väl inte hela världen. Jag är inte sämre än att jag kan be om ursäkt iallafall och jag menar ju egentligen inte det jag säger eller gör. Vilken hemsk människa jag känner mig som när jag tänker på det.

Jag saknar Kalle. Jag började sakna honom direkt jag lämnat honom och Jörgen i Lund. Sån brukar jag inte vara, men jag antar jag är extra känslig just nu. Lite skönt att vara ensam, ligger och kollar på Pestens tid nu men har paus eftersom den är så lång.

Kaninuppfödaren Susanne var här i eftermiddag och hjälpte mig könsbestämma kaninerna och visade mig hur man tittar. Det är 8 hanar och 3 honor i kullen och det är lite synd eftersom de flesta vill ha honor. Men jag hoppas det löser sig ändå. Jag har hittat på namn för att kunna hålla isär dem och har rätt bra koll på vem som är vem nu även om det är lite krångligt. Det är lättast att se på teckningen i ansiktet. Själv har jag valt ut tre som jag ska behålla, Den svarta (uppenbart varför han kallas så), Lilla Leo (väldigt lik pappa Leo) och Rouge (ser ut som hon har rouge på kinderna). Kanske (antagligen) kommer jag behålla en till, men jag vet inte vilken än.

Kalle har fått äran att döpa en av ungarna och har bestämt sig för att den ska heta Herr Kanin och vill att den svarta ska få heta det. Vi får väl se hur givmild jag är på den punkten.

Nemo tycker om att:

• Sola
• Läsa
• Äta glass
• Deklarera
• se på My name is Earl

Idag fick jag ett paket på posten som gjorde mig jätteglad!

När jag pratade med Marika i måndags så höll hon på med nåt hemligt så jag blev jättenyfiken, och det var detta paket från http://www.godisboxen.se/. Internet är bra när man bor långt ifrån varandra.

Annars har det varit en slapp dag. Städade på förmiddagen och planterade lite sticklingar, och sen har jag suttit i en solstol och bara läst. Och ätit glass, med strössel.

Jag köpte dessa fyra böcker i Ystad igår och jag läste I en annan del av Bromma och har börjat på Flickan som lekte med elden idag.

Kaninerna har det varmt och ligger och sträcker ut sig i skuggan och vilar för det mesta. Men direkt man kommer gående så kommer hela ligan kutandes mot staketet i hopp om att man har gräs eller maskrosblad med sig.

Kalle är ute och bygger på planteringsbänken som han gav mig som present när jag fyllde år. Den kommer att bli jättfin och perfekt nu när pelargonerna snart ska sättas ut. Han är så duktig min lille Kalle. Imorgon åker han till Oslo och jag kommer sakna honom men samtidigt är det väldigt skönt att vara ensam. Imorgon kväll ska jag bädda ner mig i soffan och kolla på Pestens tid och ha en riktigt mysig kväll.

Det här är en bra dag! Nu ska jag rycka upp mig ur deppigheten och njuta! Jag ska ta och städa nu så det är gjort och sen ska jag sätta mig ute och läsa, vara med kaninerna och sola. Och äta glass!

Jag ska inte jobba förrän på lördag eftermiddag igen och Kalle ska åka till Norge med Jörgen imorgon så jag ska ha egentid och verkligen ta vara på den. Håller på att ladda ner Pestens tid för det var 100 år sen jag såg den.

Mitt midjemått är 101 cm och jag väger snart 80 kg. Låren gnider sig emot varandra när jag går. Ska det bli värre än så här???

Kalle ringde ikväll och berättade att hälften av kaninungarna lyckats rymma. De var ute på gården och sprang och det var katter som jagade dem. Den svarta ungen höll på att bli tagen av en av katterna och hade skrikit. Kaniner skriker inte ofta men när de väl gör det.. Fy fan det är ett riktigt dödsångestskrik.

Hade ungarna blivit skadade eller dödade hade jag inte vetat vad jag tagit mig till. Det hade varit för jävla hemskt. Tur jag har Kalle som fixade att fånga in alla så de är i säkerhet igen.

Jag vet inte vad det är, men luften har verkligen gått ur mig. Känner mig totalt oinspirerad och orkar verkligen ingenting. Glad känner jag mig inte heller. Alls. Jag vet inte om det är "bara" sorg som tagit över mig eller om det är något annat. Jag hoppas jag kommer ur det här snart iallafall för jag hatar det här tillståndet. Jag har mått så bra senaste tiden och trivts med mig själv och allt runt omkring mig. Men nu.. Jag vet inte. Har legat i soffan och glott på Desperate Housewifes nästan hela dagen. Trött är jag också. Var ute hos kaninerna någon timme iallafall. Jag ska ta en järntablett nu för dem har jag helt glömt senaste tiden. Jag hoppas på att det kanske är järnbrist som gör mig så orkeslös, eller kanske en kombination av ledsamhet och järnbrist.

Nu ska jag åka till jobbet. Känner inte för det heller, men dit måste man ju. Jag hoppas på en bra dag som piggar upp mig. Och imorgon ska jag åka till Juristen, det blir roligt. Jag hoppas jag känner mig gladare då.

Jag känner mig nere idag. Innerst inne är jag lyckligare än någonsin men det ligger liksom en hinna över allt. Jag saknar Leo, det är så tomt och jag fattar inte varför han var tvungen att försvinna. Igår fick jag det finaste, underbaraste brevet jag någonsin fått av min granne Ida som är 9 år. Hon hade på fram- och baksidan av ett a4-papper skrivit hur sorgligt hon tycker det är att Leo dog och att hon hoppas att alla mina kaniner får vara friska. Sen skrev hon att det var synd om mig som förlorar så många kaniner och avslutade det hela med att hon tyckte så mycket om att hälsa på hos oss och att vi var deras bästa grannar.

Hur fint var inte det? Jag blev så rörd och började nästan gråta. Precis så vill jag att mitt barn ska bli. Omtänksam och med stor empati. Nina berättade att Ida gråtit i torsdags kväll när hon fick reda på att Leo inte fanns mer. Så underbart med barn som älskar djur och verkligen tar dem till sig. Det brevet ska jag spara för alltid för det är en av de finaste sakerna jag fått i hela mitt liv.

Vecka 27

När jag fyllde år fick jag ett silverhalsband med två hjärtan som det stod Kalle och Linnéa i av mina fina kompisar. Igår fick jag ett hjärta av Maggi och Ola att fylla på med. Ett Nemo-hjärta. Världens finaste present!

Igår gick jag in i vecka 27 och magen börjar kännas mer och mer otymplig. Inatt var första natten när jag kände det var lite svårt att hitta något bekvämt sätt att ligga på.

Barnets muskler på armar och ben blir starkare och ibland kan barnet få in en riktig fullträff mot revbenen eller mot urinblåsan, vilket kan göra ont minst sagt. I vecka 27 är medelkroppslängden 36 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 1000 gr. Huvudets omkrets är 26 cm.

Vi har frågat de som vi helst ville ha som gudföräldrar till Nemo om de ville åta sig det och till vår stora glädje sa de ja och blev väldigt glada! Det känns otroligt bra och som helt rätt personer. Att vara gudmor och gudfar innebär för mig som inte är troende att de ska finnas där för barnet, lite mer än som "bara" kompisar till mamma och pappa. De ska vara några som han kan vända sig till och som han vet finns där för honom och som har en speciell roll i hans liv.

Maggi och Ola är Nemos gudföräldrar och vi valde dem för att vi litar på dem till 100% och tror att de kommer kunna knyta an till Nemo och vara bra förebilder för honom.

Om 97 dagar kommer han. Jag hoppas ni är beredda, för det är inte jag.

Det blir ett jävla liv direkt man ska ha nåt till sitt barn som inte passar in i könsrollen. Lila barnvagn och långt hår är big no no om man ska ha en pojke osv osv.

Men är det INGEN som reagerat på att den här flickan heter Johan??? Varför är det okej då helt plötsligt?

Sitter på jobbet och ska skriva lite journaler och sen sova. Det är ingen här så det är lite tråkigt. Men jag har spenderat hela kvällen på psyket iallafall så lika bra är väl det.

Imorgon ska jag träffa Maggi och Ola kl 11 utanför deras lägenhet, sen ska vi åka och handla mat och sen hem till mig för att umgås hela dagen. Det ska bli så mysigt! Innan vi träffas ska jag gå på Indiska och köpa lampor till sovrummet. Nu är jag trött på att ha en kass pannlampa när jag vill läsa.

Något sånt här tänker jag mig.

Nemo studsar runt i magen allt som oftast och det är jättemysigt men jag undrar hur jag ska orka med en så livlig unge. Det ska bli så spännande att se hur han ser ut! Hoppas han blir mest lik mig. Eller nej, jag vill att han ska få Kalles hår, näsa och ögonfärg.

Nu blir det sängen, ha en fin helg!

Kaninungarna är så goa. När de vill sova slänger de sig på sidan eller ryggen och det kvittar om det ligger någon annan där, det är bara mysigt! Även Hilde rullar sig en hel del, mest i skit, nu när det blivit varmare.

Tack alla ni gulliga människor där ute som bryr er och skriver till mig.

Jag fick en chock när veterinären ringde. Jag kunde inte fatta det. Jag vet att kaniner kan vara känsliga för att sövas och vi pratade om det innan men det har gått bra med alla kaniner jag haft som sövts och de sa att de aldrig haft någon som inte vaknat igen. Jag hade inte ens en tanke på att det skulle gå så här..

Jag har gråtit och gråtit och gråtit. Pratat högt med mig själv som jag gör när jag är riktigt ledsen och ensam. Jag åkte direkt till veterinären för att hämta Leo. Hon var så snäll, berättade hur det gått till och hans hjärta hade stannat direkt de sövt honom. De hade gett honom hjärtmassage och adrenalin men inget hade hjälpt utan han hade somnat in. Hon berättade att hon tyckte det kändes så hemskt att behöva ringa med sånna nyheter och att de själva hade blivit chockade av att det gått som det gått.

Jag fick en låda där Leo låg, han var så fin och jag klappade hans fina päls och blev så jävla ledsen. I bilen satt jag en stund och hyperventilerade för jag fick ingen luft.

När jag kom hem begravde jag Leo direkt bredvid de andra kaninerna. Han var alldeles stel när jag la honom i graven och det kändes så jävla hemskt. Jag fattar inte varför det här ska behöva hända mig. Fyra kaniner på ett halvår, det är för mycket. Jag fixar inte det! Mina kaniner betyder allt för mig och jag fattar inte varför det är så orättvist. Jag tänker på Leos alla egenheter och hans personlighet och nu kommer jag aldrig att få uppleva dem igen.

Han brukade slänga sig ner på sidan eller på rygg och bara ligga, som om han vore död. Och ibland somnade han och välte sakta sakta ner på sidan, helt inne i sina drömmar. Han brukade alltid slänga runt sin matskål så jag köpte en som jag fäste i gallret och sen fick han en liten hink som han brukade kasta med istället.

Och nu är han helt plötsligt borta, och jag ångrar så jävla mycket att jag skulle kastrera honom. Men det var ju för hans skull, för att han skulle få bo med någon av ungarna. Men jag känner mig ändå så skyldig. Stackars Leo, nu får han inte uppleva sommaren, den sommaren som skulle bli den bästa någonsin.

Två av ungarna är jättelika Leo och jag ska spara någon av dem för att hedra hans minne. Jag är glad han fick bli pappa iallafall så det finns små mini-Leos som skuttar omkring här ute.

R.I.P Leo

2008-06-08 - 2009-04-23

Veterinären ringde nyss. Leo dog under narkosen . När de sövde honom slutade han andas och vaknade inte igen. Jag fattar ingenting, det är så förbannat orättvist! Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Alla mina älskade kaniner försvinner från mig..