Nu åker jag och Kalle in till Malmö i all snö. Det har verkligen snöat sjukt mycket och det är så fint ute. Kalle ska på en hälsoundersökning och jag ska köpa knoppar till garderoberna i sovrummet och sen ska jag jobba. På sanning denna gång, på mitt nyaste jobb. Mitt hår är asfult idag, jag ser ut som en kristen missionär i det jag har på mig plus håret. Tur det är mössväder.

Jag är så glad för idag fick jag reda på att en kär vän till mig också ska ha barn och är beräknad bara en vecka efter mig! Helt sjukt roligt, jag hoppas vi kan ses snart. Jobbigt att bo långt ifrån varandra. Hon bor just nu i Västerås och pluggar men flyttar tillbaks till killen i Östersund i maj, så jag hoppas jag kan åka och hälsa på innan hon flyttar.

Renoveringen går bra. Idag har vi målat den hemska panelen med vit grundfärg och alla takbjälkar allmogeblå. Den blå färgen kommer gå igen i tapeterna vi ska ha på garderoberna, de kommer från Duro gammelsvenska tapeter och känns väldigt Dalarna så den föll jag för direkt.

Imorgon fortsätter vi måla väggarna som ska bli vita. Det börjar bli mörkt nu så det är inte lönt att börja med. Sist men inte minst ska vi ju måla golvet ljust grått men det blir Kalles projekt eftersom jag inte ska hålla på med sån färg nu. Sen när vi är klara kommer sovrummet vara så sjukt fint!

Vad roligt med alla grattis och glada kommentarer! Speciellt Mirijams, den var fin!

Jag är i v 16 nu, och för tillfället är bebisen beräknad att komma 31 juli-1augusti, men vi får väl reda på ett exakt datum efter ultraljudet som är om ett par veckor. I v 8 såg jag ett litet hjärta slå för jag var på ett privat vaginalt ultraljud i Lund som jag själv bokat. Efter att ha mått illa hela dagarna i två veckor så försvann det bara en dag och jag blev jättenervös eftersom två vänner fått så kallade missed abortions under hösten och ett tecken på att något kan vara fel är att symptomen försvinner. Vissa tycker kanske man är jättelöjlig men när man är helt maktlös och inte kan göra annat än att känna efter så blir iallafall jag jätteorolig.

Men allt var bra då och såvida jag inte bara ätit för många semlor så växer det därinne. Har fått köpa ny bh och ett par mammajeans eftersom mina vanliga inte gick igen. Tyvärr ser jag mer tjock-tjock ut än gravid-tjock men jag börjar känna att magen är hård och inte bara en massa fett. Helt sjukt, svårt att fatta faktiskt.

Nu ska jag bege mig ner i sovrummet och sätta igång med renoveringen!

Jag är faktiskt riktigt nervös nu när jag ska skriva det här inlägget. När man burit på en hemlighet lång tid så är det svårt att avslöja den. Ju längre man väntar, desto större blir det och svårare att berätta.

Jag har ljugit för er. Jag jobbade bara på Lundens ungdomshem en vecka för sen blev jag avstängd. Det känns ju inte alls så roligt och är ju ganska skämmigt. Men det är sanning iallafall. Självklart finns det ju en anledning till avstängningen och det är väl det jag ska berätta nu.
















Jag och Kalle ska ha barn!

Avstängningen var planerad eftersom de har som policy att man inte får arbeta inne på avdelningen när man är gravid pga riskerna som finns. Så jag var där en vecka bara för att se hur allt funkade där och så.

Så nu vet ni läget, jag vet inte riktigt mer vad jag ska berätta än att vi båda är superglada. Nu får ni gärna ställa alla frågor ni har så ska jag besvara dem i ett annat inlägg.

Ibland har man fan tur i livet! Jag och Kalle har pratat om hur vi ska göra iordning sovrummet och bestämt oss för brädgolv, vita väggar och en fin tapet på garderoberna. Igår bestämde vi att vi skulle åka och köpa ett golv idag och för en stund sen skar jag upp en del av heltäckningsmattan för att kunna mäta hur tjocka brädor vi skulle kunna ha till golvet. Och så när jag dragit upp mattan en bit så ser jag att under skivan den ligger på så skymtar det brädor! Kalle tillkallades och vi drog bort mer matta och han lyfte upp skivan en liten bit och jag lyste in under med en ficklampa. Och mycket riktigt, under heltäckningsmattan ligger det fan ett jättefint brädgolv!

Så jävla fantastiskt gött! Nu behöver vi bara måla golvet, väggarna och slänga upp lite tapet. Vi sparar jävligt mycket tid, arbete och framför allt pengar på det här. En mycket bra start på veckan måste jag säga.

I lördags gjorde jag och Kalle först ett ångbad för ansiktet med en tablett från Lush i som öppnade alla porer i ansiktet och sen gjorde vi varsin chokladansiktsmask som är myckte bra för hyn, speciellt om man har problem med finnar. Och min hy ser faktiskt mycket bättre ut nu. Lush har sjukt bra produkter och de har öppnat på Center Syd, innan fanns de inte i Skåne alls sen de stängde sin butik i Malmö.

Lovely tjejmiddag hos Maggi igår. Supergod mat, dans och skitsnack. Enriktigt härlig lördagkväll med andra ord. Länge sen tjejgänget träffades nu, sist var hemma hos Elin i november. Det finns ett fåtal bilder på mig från kvällen men det finns inte att lägga upp en enda. Jag har blivit så fantastiskt ful så ni anar inte.

Och så en annan grej. N har gjort en förfrågan om att bli min vän på Facebook. Även om ni tyckte hon med analsexet var störd så tar det här priset. VARFÖR skulle vi vara vänner på fejjan? VARFÖR tror han att jag vill vara hans vän där?

Sen jag gjorde slut i oktober 2000 så har han ringt mig MÅNGA gånger, och han har följt efter mig hela kvällar i Malung och varenda gång har jag sagt åt honom att lämna mig ifred, att han är ett jävla as, att han kan glömma att jag existerar och bett honom fara åt helvete. Och nu ska vi bli vänner på fejjan. För att? Maila lite om vad vi har för oss nuförtiden? Skratta åt gamla minnen? Jag kan ge honom några minnen, jag har jättemånga worddokument där jag skrivit om mina minnen av vad han har gjort. Jag kanske skulle bli hans vän bara för att skicka dem till honom och se vad han säger sen. Asshole.

Det sjukaste var verkligen när förföljde mig en hel dag och kväll när jag var i Malung:

Påsken 2001 var det ungefär ett halvår efter att jag gjort slut med N. Jag bodde kvar i Malmö, Marika hade flyttat in till mig och livet var underbart och jag kände mig så fri. Den här påsken åkte jag och Marika hem till Malung för att hälsa på våra familjer och på påskafton skulle vi ut och festa. N ringde och ville träffas men jag sa att jag inte ville. Jag och Marika var hos Gunnar och när vi åkte därifrån så åkte han efter i en bil. Det var mitt på dagen men han var redan ganska full och hade en kille som körde åt honom.

Vi åkte till OK och han kom efter. När Marika och Gunnar gick in så stannade jag utanför och pratade med N som givetvis också kommit dit. Han var ledsen, förstod inte varför jag inte ville vara med honom och bad mig komma tillbaks. Jag minns inte vad jag sa men jag backade när han ville krama om mig och när Marika och Gunnar kom ut igen sa jag att jag var tvungen att åka och hoppade in i bilen. Vi släppte av Gunnar och körde hem till Marikas föräldrar. Vi hann komma in i köket och börja prata med dem lite när N plötsligt stegade in genom dörren. Det var inte ens hemma hos mig och han brydde sig inte om att knacka. Nu uppförde han sig överlägset som han gjorde när han tyckte han kunde göra och säga vad han ville. Jag minns inte riktigt vad som sades här heller men jag blev förbannad när han bara klampade in så där hemma hos Marikas föräldrar.

Vi åkte till Gunnar eftersom vi skulle gå med honom till en fest och N följde efter oss även dit. När vi gick till festen kom han efter mig och ville prata. Jag tappade tålamodet, Marika och Gunnar gick i förväg till festen och jag fick ett utbrott på N. Jag sa åt honom att sluta hänga efter mig och att jag inte ville ha något med honom att göra. Han blev jätteledsen men jag stod på mig och gick ifrån honom och in på festen för att ha roligt med mina vänner.

Det tog inte lång stund innan N också var inne på festen. Jag ignorerade honom och pratade med Marika medan han satt i en fåtölj och stirrade på mig. Jag gick till köket för att hämta något och genast kom han efter för han ville prata. Han var ledsen igen och började älta allt jag hört så många gånger efter att jag lämnat honom. När han märkte att jag inte brydde mig om vad han sa så sa han att han tänkte ta livet av sig. Han skulle ta ett gevär och skjuta sig i huvudet. Trött som jag var på honom så svarade jag:
- Ja men gör det! Det vågar du ändå aldrig din fega jävla idiot.

Jag lämnade honom i köket, gick ut och satte mig hos de andra och snart kom han efter och satte sig åter igen mitt emot mig och Marika. Och jag fortsatte ignorera honom, trots de mer och mer arga blickarna. Plötsligt så säger han:
- Fråga Marika vad vi gjorde på natten till din födelsedag, den natten då jag inte kom hem och du undrade vart jag var.

Det högg till i mitt bröst och jag kom mycket väl ihop att han försvunnit och varit borta den natten jag fyllde 20 år och vi firat den hemma hos mina föräldrar. Jag tittade på Marika som såg lika förvånad ut som jag kände mig och samtidigt slog det mig vilken stor, jävla lögnare N var.

Marika hade varit i USA med sin pojkvän och bott hos sin moster vid det tillfället och kunde därför inte vara med på min 20-årsfest. Där satt N och ansträngde sig för komma åt mig genom att försöka vända mig och Marika mot varandra. Det var droppen för mig den kvällen. Han hade följt efter mig hela dagen och betett sig som ett jävla as och nu satt han och försökte ljuga om att min bästa vän varit med honom på min födelsedag.

Jag flög upp och skrek att han skulle gå därifrån, att han var en jävla lögnare och att ingen på festen ville att han skulle vara där. Jag slet upp honom ur fåtöljen och knuffade honom ut i hallen. Han gjorde inget motstånd men blev nog ganska nöjd över att jag äntligen reagerade. Han stod och hånflinade som så många gånger förr och visade sitt rätta, fientliga jag. Jag försökte få ut honom ur lägenheten men han började göra motstånd och ville inte alls gå därifrån. Han var ganska full och ostadig och jag var så fylld av vrede att jag fick extra kraft och lyckades få upp dörren och knuffa ut honom på trappen. Han vinglade till men precis när jag skulle smälla igen dörren så försökte han komma in igen. Hans huvud kom i kläm precis när jag drog igen dörren med all min kraft. Dörren studsade upp igen och ett det började blöda rätt så mycket från ett avlångt sår i pannan på N.

Då blev han förbannad och tog ett steg in i lägenheten och drämde till mig med allt han hade i huvudet och jag kastades in i väggen och slog i mitt huvud. Det svartnade för en stund och jag föll i golvet. Marika som stod bredvid blev så chockad och arg att hon gav N ett knytnävsslag i ansiktet och sen blev han utslängd ur lägenheten.

Jag minns inte så mycket mer av den kvällen. N kom inte tillbaks i alla fall men efteråt hade han skämts när hans rumskompisar i Stockholm frågat varför han hade ett sår i huvudet.


Och den här personen tycker på allvar att vi kan vara "vänner på Facebook". Far åt helvete och dö din jävel säger jag bara.

Jag undrar vem det är som driver med mig. Sanningen är ju att jag närmar mig 30 och en och annan rynka har ju uppstått och det kommer ju inte bli bättre med åren. Och visst det kan vara surt men samtidigt blir man ju äldre och man mognar och hela den grejen, och det är ju mycket man slipper genom att bli äldre. Som finnar till exempel. Eller alla utom jag vill säga. För jag har previlegiet att få BÅDE rynkor och finnar! Man kan visst både ha kakan och äta den! Just nu ser jag inte en dag ut äldre än 15 ska jag säga. Röda jävla finnar i hela ansiktet. Det är nog därför busschaffören frågade om jag skulle ha hel eller halv biljett när jag åkte till Malmö i torsdags.

Vet ni vad jag längtar sjukt mycket till? Sol, mjukglass, jordgubbar och grillat. Jag blir helt off när det är så grått som det är nu. Idag var det dock 5-6 plusgrader istället för runt nollan som det vart de senaste 100 åren och jag hoppas det kommer bli lite roligare väder snart.

Men tänk er våren och sommaren, sitta ute i solen, börja fixa iordning i trädgården, köpa glass och använda sina vackra klänningar och sköna sandaler varje dag...

Men nu får man ta vardagen för den är och jag håller på att laga en god fredagsmiddag till mig, Kalle och Jörgen som svängde förbi och hälsade på. Kycklingfilé med mozzarella, rotfruktsgratäng och sallad står på menyn. Och om Kalle somnar tidigt ikväll ska jag mysa med lite The hills have eyes och Saw V som jag laddat hem idag och kan se på tv'n tack vare att jag är ett tekniskt geni. Jag ligger ju typ 100 år efter alla andra men vad gör det?

Fan vad ni är bäst med era tips om hur man får bort äckellukt ur kylen. Vilka husmödrar! Ni borde starta en blogg där ni skriver ner alla dessa tips tycker jag. Jag ska prova det med kaffet eftersom det är vad jag har hemma. Okej, självklart tandkräm också men det finns inte så mycket kvar och jag vill kunna borsta tänderna annars luktar munnen som kylskåpet istället.

Idag bytte jag den där sladden att ha mellan datorn och tv'n som blivit fel. Det var på Claes Ohlson jag köpte den och en helt annan kille som hjälpte mig idag än i tisdags när jag var där sist. Det lustiga var att de inte snackade om samma sak alls, killen idag visade en helt annan sladd som jag troligtvis kunde ha. Jag är ju helt tappad när det gäller sånt så jag tog den sladden istället och väl hemma testade jag den. Tror ni den funkade?

Helt sjukt, men det gjorde den! Jag blev så förvånad att det funkade eftersom sånt har en tendens att alltid krångla in i det sista. Jag fick dock inte över någon bild till tv'n men efter ett samtal till min duktiga datanördsbror så löste det sig och det är helt fucking amazing!

Jag önskar bara att jag kunde gå in i en affär och säga:

-Hej, jag har en bärbar Vaio från typ 2005 och en Samsung platt-tv från typ 2007 som jag vill sätta en kabel mellan. Vilken ska jag ha?

Och då sätter expediten upp fingret i luften, ni vet som man gör när man vet preciiis vad någon talar om, och så tar han/hon fram rätt kabel till mig. Är det inte sånt folk som jobbar med dataprodukter ska kunna? Senaste tiden när jag varit in i butiker och frågat om tekniska saker så verkar de anställda knappt fatta nånting. De borde gå en kurs så vi vanliga, puckade kan ha en chans att köpa något utan att behöva fatta ett enda dugg.

Idag har jag och Juristen varit i Malmö och tittat i affärer och pratat lite skit. Jag köpte en fin t-shirt på Gina Tricot (!) men annars hann jag inte köpa så mycket mer för jag fick gå och glo på när Juristen skulle köpa stringtrosor. Att man kan ha sån beslutsångest för ett sånt litet stycke tyg är fantastiskt. Jag hatar stringtrosor, tycker det är skitfult, tacky och till för fjortisar som tror det är sexigt, men Juristen skulle vara het inför sin kille och jag fick vara smakråd. Inte ett så bra sånt eftersom jag sa det var fult men hon köpte dem ändå. Hon berättade att hon skulle ha sånna där klackskor med tofs på till, låter ju fantastiskt fint. Och som hon rev och slet i de stackars trosorna innan hon kunde bestämma sig. Ett tag ville hon jag skulle prova dem utanpå byxorna men där fick jag säga stopp.

Vi har även hunnit med supergod thaimat, B&J-glass och en fika på Waynes innan Juristen skjutsade hem mig till Veberöd innan hon åkte till Ystad. Hur snällt??? Det är nog det snällaste någon gjort för mig. Tack min vän, I LOVE YOU! Men släng stringen...

Vad gör man när det luktar illa ur kylen och man har tömt den och gjort rent den men det fortsätter att lukta äckligt? Fast det kanske är bra att mer känna för att spy än att äta när man står där och hänger.

Här bjuder jag på ett rafflande Hemma hos-reportage i Lillgården!

Tyvärr blev filmen mycket mörkare när den kom in i datorn, men that´s life. Jag hatar lampor.

Hanna Samuelsson kanske skulle ta och skaffa sig ett liv?

Varför är livet så orättvist??? Idag köpte jag en kabel att ha mellan datorn och tv'n men det var givetvis fel kabel. Och nu ska jag installera mitt Desperate Housewifes-spel och då vägrar det funka fast jag provat tusen olika saker!

Då har jag blivit utmanad av Babbi !

Regler: Gå in i mappen där dina bilder ligger, gå till den sjätte mappen och välj sedan den sjätte bilden i den aktuella mappen, släng upp bilden på bloggen och skriv något om den, utmana sex andra personer och länka till dem.

Haha, sommaren 2001. Vi hängde mycket hos Johan i Kättbo och grillade och umgicks halva nätterna. Finns många fina bilder från den sommaren, bl a denna.

Jag utmanar:

Ninni
Sussie
Sara
Mirijam
Hili
Soya

I förra veckan satte vi äntligen upp hyllplanen för att få vår specialbyggda bokhylla på den gröna väggen under trappen. Det blev superbra tycker jag och är mycket nöjd för det var min idé.

Kl 9 idag kom jag till Lunds central och är alltså hemma från min lilla resa till Göteborg. Jag åkte i lördags på förmiddagen och i Göteborg mötte Marika mig på centralen. Vi gick på stan, jag köpte en superfin tunika på Indiska och lite ansiktsprodukter på Lush. Efter lite mat och godisinhandling tog vi spårvagnen hem till henne. Lördagskvällen spenderades i soffan och vi såg första delen av Philosophy of a knife. Det är den äckligaste film jag sett, en dokumentör/spelfilm om de försök japanerna gjorde under andra världskriget. Nu kan ingen säga att jag är sjuk i huvudet som sett en sån här film eftersom det har hänt på riktigt och är en form av utbildning i historia.


Om Philosophy of a Knife:Den sanna historien om japanska enheten nr. 731, från dess början på 30-talet till slutet 1945. Filmen visas ur en ung sjuksköterskas och en japansk officers perspektiv när de bevittnar och deltar i att krigsfångar används som försökskaniner. Delvis spelfilm, delvis dokumentär. Philosophy of a Knife har beskrivits som en av de våldsammaste, brutalaste filmer som någonsin gjorts och med sina dryga fyra timmar så hinner den med en hel del våldsamheter.





När man ser på film och det händer något äckligt så får man aldrig riktigt se det utan kameran byter vinkel eller det blir en annan scen så man missar vad som egentligen händer. Men inte i Philosophy of a knife, nej nej. Här får man se allt, och då menar jag verkligen ALLT. Jag kan berätta av några av experimenten:

• Japanerna ville testa hur länge man kan stå ut med enorm smärta och spänner fast en av de ryska kvinnorna och drar ut hennes tänder, en efter en tills munnen är tom. En av de obehagligare scenerna.
• För att testa hur snabbt man förblöder så spänner de fast en annan kvinna och skär sår i hennes armar och tar tiden.
• De vill testa hur syfilis smittar (eller något liknande, eftersom det inte gick att få text annat än när en rysk gubbe pratar så var det ibland svårt att höra vad den som berättade sa) och tvingar under pistolhot en kille att sätta på en fastbunden tjej.
• Japanerna försöker komma på ett bra sätt att tina upp de soldater som förfrusit sig och för att testa så binder de fast en naken kille ute i 40 minusgrader. Sen häller de iskallt vatten på honom. Sen tar de in honom och försöker tina upp honom i kokande vatten. Det går inte så bra och huden faller av. Jätteäcklig scen när han går och huden på fötterna slamsas sönder och han bara glider på geggan under fötterna.
• Av någon anledning (jag fattade aldrig varför) så stoppar de upp en kackerlacka i härligheten på en stackars tjej. Man ser sen kackerlackan under huden. Senare i filmen flår de hela hennes huvud och då kommer kackerlackan fram igen.
• Det scenen jag hade svårast för var när de skar av tungan på en tjej. Det såg så sjukt verkligt ut och jag kunde nästan känna det. Innan de skar av henne tungan så hade de stoppat ner kablar i halsen och satt på strömmen på 150 volt och blodet forsade ur munnen på henne.
• En stackars kille fick sitta i en tryckkammare ända tills trycket blev så stort att ögonen ploppade ut och inälvorna trycktes ut från kroppen. Tillslut exploderade han av trycket.

Ja, ni fattar säkert grejen. Fyra timmar av sådana tester blandat med autentiska bilder och filmer från den tiden. När allt tog slut 1945 så beordrades alla som assisterat Iishi, ledaren för experimenten, att ta livet av sig vilket de gjorde. Själv gjorde han inte det utan lyckades fly till Usa.

Vi såg första delen på lördagen och såg del två igår. Jag tyckte om filmen, just för att den är så förbannat obehaglig och äcklig och sånt får man aldrig annars se. Och sen är det ju verkliga händelser, en bit historia och jag känner mig lite mera allmänbildad nu faktiskt.

Vi avslutade lördagkvällen med att titta på The hills have eyes, originalet. Jag har sett nyinspelningen innan och tyckte om den mycket mer eftersom den är mycket mer rå och brutal.

Igår tog vi en promenad i solen (!) och kollade sen lite på reprisen av Let´s Dance innan vi begav oss till Sjögren, en gammal vän från Malung som också bor i Göteborg. På kvällen såg vi Låt den rätte komma in och jag tyckte det var en bra film. Jag har ju läst boken och älskade den men jag tror filmen är lite svår att fatta om man inte läst boken. I boken är ju mannen som mördar för att ge Eli blod pedofil och mördar för hennes skull just för att få utlopp för sina lustar. I filmen framgår det inte alls. Eller jo, aningens pyttelite fattar man att han har något skumt för sig när han befinner sig i ett omklädningsrum för pojkar men det är alldeles för luddigt. Visst, det kanske är för känsligt att spela in en film som innehåller pedofili på det viset men då borde man kanske fått det att framgå på ett annat sätt eller ge honom en helt annan anledning att förse Eli med blod.

Nu ska jag försöka vila lite. Vi kom inte i säng förrän närmare halv ett inatt och gick upp lite efter fem imorse.

Jag har alldeles nyss bokat en tågbiljett till Göteorg! Jajjamän, jag ska nämligen åka dit imorgon och hälsa på min twisted sister Marika. Det ska bli riktigt roligt då jag inte varit där på nästan 2 år. Jag ska ta med mina allra värsta skräckfilmer, vi ska gå på stan och bara vara. Längesen vi umgick bara hon och jag.

Vet ni vad jag stör mig fruktansvärt mycket på? Alla dessa humorlösa människor som tar allt på det gravaste allvar och låter sig provoceras. Jag läste nyss en blogg där hon som skriver den skojade om att det perfekta med att skaffa barn är att man får vara hemma med dem när de är sjuka så man slipper jobba. Hon hade en plan för hur hon skulle hålla dem mellan liv och död för att själv slippa arbeta. Jag var tvungen att kolla kommentarerna och mycket riktigt. Självklart var det någon som skrev:

Då kommer soc och tar barnen ifrån dig.

Jaha? Nej men är det sant? Det var ju synd för annars var det ju en ypperlig idé! Och några till tyckte att man absolut inte kunde skämta om sånt och yada yada yada. Jag tycker att man kan skämta om i stort sett allt och jag kan säga elaka saker ibland för att vara rolig och ibland kanske folk inte fattar det. Men ska man anpassa sig till allt och alla runt omkring sig? Trippa på tå för att absolut ingen ska ta illa vid sig? Nu menar jag ju inte att man behöver dra ett rått tsunamiskämt till en som precis förlorat sina nära i den katastrofen, självklart.

Jag brukar skoja om barn ofta. Om fula barn, och helst om rödhåriga barn och det kan provocera folk så in i helvete. Och jag tycker själv det är sjukt roligt så då kan jag driva det hur långt som helst bara för att få folk att bli riktigt arga. Sen behöver jag egentligen inte alls tycka så, absolut inte. Men om folk är så lätta och sjäva låter sig dras in det så varför inte?

Om folk då inte tycker det man skriver i sin blogg är okej utan blir oerhört provocerade så finns det ju ett enkelt sätt att slippa utsätta sig för det, nämligen sluta läsa. Eller bara låta bli att skriva korkade kommentarer när inlägget man läst är så uppenbart sarkastiskt. Folk måste sluta låta sig bli så provocerade, det är ju det som är roligt och får de som gillar att provocera att fortsätta. Om jag tjänade en massa pengar på min blogg skulle jag gärna skriva en massa provocerande saker för att få läsare som klickade in på min sida och gav mig ännu mer pengar.

Nog om detta, nu är det frulle!