Lillan dog idag. När Nina ringde och berättade det blev jag lättad. Hon slapp lida och fick ett värdigt slut. Hon levde ett långt och mycket lyckligt kaninliv, har aldrig varit sjuk och jag hoppas jag har gett henne allt hon önskat. Det känns konstigt, jag är ledsen men inte förtvivlad. Jag visste detta skulle hända snart och jag ville egentligen bara att hon skulle få leva och må bra och sen dö utan långa plågor och så blev det.

Kanske jag kan ta in det bättre när jag kommer hem och hon inte finns kvar, jag vet inte. Just nu känner jag mig lugn och glad för Lillans skull eftersom hon nu har friska och fungerande ben och fått komma till Puffen, Lilith och Musse.

R.I.P

Sigrid

"Lillan"

010101 - 081017

Men det kommer bli så tomt, min lilla skruttkanin som varit med så länge. Nu är det ingen från gamla flocken kvar, alla har gått vidare. Det är dags för en kaninfotovägg nu.

Igår kväll ringde våran granne Nina och berättade att de hittat Lillan liggandes på sidan i buren och att hon andades på ett onormalt sätt. Hon var blöt och nerbajsad och kunde inte resa på sig. Fy fan vad det var hemskt att höra, min lilla gumma har slutat fungera och jag är 70 mil ifrån henne. Innan jag åkte sa jag åt henne att klara sig tills jag kom hem igen..

De tog in henne till sig, la henne i en låda med en handduk och när Nina ringde senare på kvällen så låg hon fortfarande ner men knaprade på en morot. Hennes bakben fungerar dock inte alls mer och det var det jag var så rädd för. Att benen skulle sluta funka men att hon i övrigt skulle "vara med". Hon är gammal, snart 8 år och har levt ett långt och jätebra liv. Jag önskar att hon kommer få ett värdigt slut.

Nina la ut Lillan i huset igen igår kväll när hon var torr och bäddade om henne med lite hö. I sitt hus känner hon igen lukterna och kan känna sig trygg med Dino och jag hoppas innerligt att hon fått somna in inatt utan att plågas. Det vore det bästa sättet för då har hon fått leva sitt liv fullt ut och sen somnat in i sitt hus tillsammans med sin kompis.

Det känns så jobbigt att inte kunna vara där, att inte få säga hej då till henne innan hon försvinner. Om hon inte somnat in idag så kommer grannarna åka med henne så hon får en spruta. De är verkligen snälla som tar hand om henne så här och ställer upp.

Stackars Lillan, jag hoppas hon fått somna, jag står inte ut med tanken att hon plågas och mår dåligt. Hon är en så go och fin liten kanin. Kom alltid kutandes till staketet direkt man kom för att se om man hade något gott med sig till henne. Jag har haft henne så länge och hon har varit med under en speciell tid i mitt liv och är en del av hela den eran eller vad man ska kalla det.

Snälla låt henne fått somna in inatt, låt henne slippa plågas. En kanin ska skutta och ha friska ben. Hon kommer få komma till sina bästa vänner, Puffen och Lilith, och de kommer vara så glada tillsammans.

Själv ska jag försöka tänka positivt. Jag har försökt förbereda mig på det här ett tag nu och det är en tröst att hon dör av ålder och ingen sjukdom och har fått levt sitt liv fullt ut. Men tanken på att aldrig mer få träffa henne och klappa henne är jobbigt. Det är tungt nu, jag har knappt förlikat mig med tanken på att Musse är borta och så händer det här. Jävla skitliv, ibland rä det så förbannat orättvist. Och jag hoppas att Lillan inte tror att jag övergivit henne..

Men mest just nu önskar jag att Lillan fått somna in och har det bra nu, hur ont det än gör..

Vägen som går utanför vårt hus i Veberöd är en 30-väg. Den är smal och man har inte så bra syn ut från gården när man ska köra ut med bilen. Det bor jättemånga katter på vår gata och en hel del barn men trots detta så är det många som inte håller hastigheten. En del kör inte ens i 50 km i timmen utan bränner på i 70 på vår lilla väg. Våra grannars söta lilla kattunge blev ihjälkörd samma dag som Musse dog och de som bor mittemot oss har fått typ fem katter dödade på 10 år av folk som kört på dem.

På grund av detta så sitter det många skyltar längs vägen där det står att man ska hålla hastigheten eftersom det finns många katter på vägen. Men tyvärr får inte skyltarna stå kvar. Nästan varje morgon ligger de på marken i olika delar, och varje kväll sätts de upp igen av de stackarna som fått sina katter ihjälkörda.

Förra veckan såg jag vilka ligister som förstörde skyltarna. Ett gäng småungar, säkert högst 10 år sparkade ner skylten, slet av stoplarna och kastade allt åt olika håll. Hade jag hunnit hade jag sprungit ut men de hann iväg, och tyvärr såg jag dem genom ett av våra färgade fönster som är lite "bubbliga" så jag kunde inte riktigt se vilka de var. Dock tror jag att jag har en aning vilka ett par av dem var iallafall och nu har jag lite olika planer för hur jag ska ta itu med ungjävlarna.

• Ta dem på bar gärning och ta fast den minsta av ungarna och plåga honom lite för att skrämma dem allihop.
• Skriva ett brev och lägga i föräldrarnas brevlådor där det står något i stil med: Om inte era ungar sluta förstöra skyltarna så kommer jag inte hålla hastigheten när jag ser dem utan gå in för att träffa.
• Hota allihop genom att säga: Om ni inte slutar förstöra skyltarna så kommer jag sparka in era ansikten så era mammor börjar gråta när de får se er.
• Jag har köpt jultidningar av vilka jag tror är tre av killarna, så jag väntar tills de kommer och överlämnar det jag köpt. Då låser jag in dem och skrämmer skiten ur dem.
• Spöa skiten ur dem.

Jag tror detta var alla mina alternativ jag funderat ut. Kalle tycker att man inte kan göra så men jag vet inte jag.. Tycker det är rätt bra konsekvenser och jag tror det kan lära dem något. Det är väl inget drastiskt och överdrivet? Jag har ju verkligen tänkt på det här och det känns som att det kan fungera.

PS. Barnen svär sjukt mycket när de är ute och leker och de har tjuvknackat på vår dörr en gång! DS.

Jag har lite julkänslor idag så jag beställde lite fina julsaker. Det känns mycket roligare med julgardiner och julpynt nu när jag bor i hus, och det behövs lite mer ljusstakar och annat.

En riktigt fin gran planerar jag att ha i stora rummet också. Så mysigt det kommer bli!

Jag försöker få över en bild på glasen i guld från mammas mobil men det verkar inte funka så ni får vänta med bilder tills jag kommer hem. Glasen blev iallafall skitfina, virvlar i guld och så skiftar det i lila. Kurbitsglasen har vi bränt första gången idag. De ser okej ut, ska måla klart dem imorgon och bränna dem igen. Jag har köpt en liten, rund glasskål som jag ska rulla i guld imorgon och ha som ljuslykta. Kommer nog bli kanon!

Vi har varit i Mora idag och shoppat lite. Vi hann med en sväng til Nusnäs också och jag köpte en svart dalahäst och lite annat smått och gott. Jag köpte ett spel till Mitt PS2 som jag ska prova efter Desperate Housewifes ikväll. Carton Network Racing! Jag älskar racingspel, det är så roligt.

Det är så skönt med semester! Känner att jag verkligen behövde det nu. Kalle trivs som bara den ute i skogen som älgjägare, trots att han inte sett en enda älg idag heller.

Hela dagen har gått åt till att måla glas. Ett par promenader och kaninjakter har vi också hunnit med. Jag målar ett set med sex vitvinglas med kurbitsmotiv. Ska bli spännande att se slutresultatet. Just nu bränner jag rödvinsglas med guld som nog blir skitfina. Man droppar guld i vatten och rullar sen glasen i det.

Leo rymde idag. Han kom på hur han skulle hoppa över grinden mot trappen och sen var det kört. Så han är inne i köket och skuttar runt. Lite rädd men nyfiken och det är bra han är inne så han vänjer sig mer vid människor.

Nu dricker vi vin och lagar paj, en tacopaj och en kycklingpaj. Kalle ringde visst nyss och de kommer nog hem vid 20-tiden. De är nere vid slaktladan än för de har fått många älgar idag. Pappa hade skjutit två (!) men Kalle hade inte ens sett någon. Lite trist men det är ju bara första dagen så jag hoppas han får se någon en annan dag.

Nu ska jag gå och hänga med mamma lite och äta paj när den är klar.

Receptbloggen uppdaterad!

Någon som provat något recept därifrån?

Nu befinner vi oss i Kättbo och det är en fantastiskt vacker höstdag! Vi har varit ute och gått och jag har tvångat Elvis att vara lite fotomodell vilket inte gillades speciellt mycket.

Resan upp igår gick bra, det tog ca 7 timmar och 40 minuter och vi lyssnade på Populärmusik från Vittula under nästan hela resan. Sjukt bra bok och film. När vi kom fram så rymde Leo men vi fick fast honom nästan direkt. Han är jätterädd här, jag fattar inte riktigt varför men det är väl nytt och han hade kanske inte ens vant sig vid sitt nya hem hos oss riktigt.

På kvällen fick vi supergod middag, kycklingfilé med vitlök och en god sås och vi åt tills vi sprack. Nästan. Sen spelade vi Buzz och det är så sjukt roligt att hålla på med sånna nymodigheter med mamma och pappa för innan de fattar är det ett jävla liv, haha!

Idah har vi ätit en brakfrukost, varit ute och gått och nu sitter jag här. Om en timme kommer Karin hit och då ska vi äta glödstekt sill. Nu ska jag följa med Kalle för han ska övningsskjuta lite inför jakten som börjar imorgon. Han kommer säkert bli skitnervös och försöka impa på mig och skjuta helt fel.

Vad har ni gjort i helgen?

Klockan är inte ens 12 och jag har fått massor gjort. Slutat jobba, tittat på Top Model, varit till vårdcentralen, hämtat bilen, städat och lagt i en maskin tvätt. Nu ska jag fixa mig för att åka till bibblan och sen till Malmö för att gå på Ikea, Indiska och Djursjukhuset, och lämna ödlorna på Tropikhuset, får absolut inte glömma det.

Leo kollar in Simpsons

Jag är dödens dödstrött och ska alldeles strax gå och lägga mig. Sitter på jobbet och har jobbat sen 7.30 imorse. Mellan 7.30 och 16 så har jag varit på Lundens LVM-hem för att se hur de har det där eftersom vi får alla våra klienter därifrån. Det har varit rörigt och mycket att ta in och just nu har jag svårt för att tänka mig att jobba i en låst verksamhet igen. Usch, jag känner mig så inlåst själv. På häktet hade jag inga problem men det är nog svårare att gå från öppet till låst än tvärtom.

Imorgon blir en busy dag. Jag ska till Ikea, till djursjukhuset, vårdcentralen, hämta bilen, tvätta, städa, packa, informera grannungarna om hur kaninerna ska skötas, fixa matsäck, lämna mina ödlor i Malmö. Säkert något mer också. Kul att gå till vårdcentralen och lämna in rör med avföring, så jävla sjukt. Kul jobb att undersöka det! Skulle behöva gå på toa nu men eftersom jag måste måste måste lämna provet imorgon förmiddag måste jag spara mig tills dess. Härlig info va??? Precis vad ni ville läsa om...

Nej fy fan nu måste jag sova innan jag dör.

Förresten, igår råkade jag slå sönder den antika taklampan vi fått av Kalles pappa. Trodde Kalle skulle göra slut, men jag fick vara kvar. Det var verkligen en olyckshändelse, vi har helt enkelt för lågt i tak.

En förnedrande undersökning, jobbiga frågor och ett blodprov senare kom jag hem och kunde se nästan hela Top Model! Missade bara ca 10 minuter. Tyvärr fick jag inga svar och ingen visste något så jag kommer få en remiss till en ännu mer förnedrande undersökning samt att jag ska lämna ett förnedrande prov i ett litet rör, plus lite skrap av förnedringen i två andra rör med gift. Härligt. Rören med gift måste stå i kylen och sköterskan poängterade att jag måste vara noga med att ingen dricker av det, Phew, tur hon sa det för om jag bara ställer in två provrör med etiketter där det står nåt med avföring på så dricker Kalle direkt. Handlöst, no questions asked.

Livet är allt bra lovely ibland. Nu är jag iallafall nyduschad och insmord med vaniljglitter och strax ska jag hämta Leo och så ska vi se på Christine i soffan.

Äntligen hemma! Jobbade över till 13 idag istället för att sluta 8.30 och missade därför Top Model. Katastrof!!! Och DH missade jag såklart igår också. Fan, jag har inte tid att jobba. Och såklart kommer jag missa Top Model kl 16 också för jag har en tid på vårdcentralen i Dalby kl 15.15. Nu får det fan vara något allvarligt så det finns en mening med att missa TM.

Nej då, såklart jag inte hoppas det. Men jag ska dit iallafall och göra en undersökning som jag INTE ser fram emot, det kommer snarare vara den värsta jag gjort i hela mitt liv skulle jag tro. Ångest.

Jag är så trött idag och imorgon ska jag jobba igen, 7.30 till 9.30 på fredag. Det är ett hårt liv man lever.

Jag jobbar men alla har gått och lagt sig så det ska jag också göra. Jobbar till lunch ungefär imorgon, sen på torsdag till fredag morgon och då ska jag hospiteras på Lundens LVM-hem mellan 7.30 och 16. Ska bli intressant att se deras verksamhet och jag hoppas jag blir väl omhändertagen av den jag ska vara med, det finns inget värre än att vara någonstans och känna sig ovälkommen.

På lördag åker jag och Kalle till Kättbo. Kalle ska jaga älg och jag ska bara ta det lugnt och umgås med min lovely mamma. Jag måste komma ihåg att be henne köpa hem så vi kan äta glödstekt sill på söndag! Supergott och hundra år sen jag åt. Vi är borta till söndagen veckan efter och vid det laget så borde jag fått ett besked som jag verkligen verkligen längtar efter.

Nej nu kallar sängen. Jag ska försöka skriva roliga blogginlägg snart men de saker som just nu upptar mina tankar är inget jag kan skriva om här, inte nu iallafall.

Förresten, jag ska berätta en rolig sak! Igår kväll hade jag Leo inne för lite soffmys, andra gången och han börjar redan slappna av. Han bökar och stökar och flyttar mina händer med munnen precis som Musse gjorde. Iallafall, tillslut blev han trött och la sig och jag såg hur öronen sakta föll bakåt och ögonen stängdes allt mer. Och sen började han sakta sakta falla åt sidan tills huvudet nuddade soffan och han vaknade till med ett ryck. Så gullig! Somna så han ramlar... Det brukade Puffen också göra, fast han satt längst ner i en bokhylla och höll på att trilla framstupa när han somnade. Kaniner alltså, världens bästa djur. Det är så många som tror att kaniner är tråkiga och opersonliga djur som trivs med att sitta i en bur och se söta ut, men de är ju så underbara om man bara håller på med dem och behandlar dem rätt.

När jag ändå skriver om kaniner så kan jag berätta att Lillan kämpar på. Hon blir allt vingligare och bakbenen bär inte alltid men hon är pigg och glad och äter som en häst. Det var så hemskt för hon trillade häromdagen men kom inte upp för det fanns ingen kraft i bakbenen. Lilla vännen, jag hoppas hon slipper lida sen när det är dags för henne att gå vidare.

Nej nu ska jag lägga mig så jag inte är helt död imorgon. Jag kommer aldrig i säng då jag är här och då är det tungt att gå upp lite efter 6 på morgonen, speciellt nu när det är kolsvart och kallt.

Resten av bilderna hittar ni här.

Inatt har jag sovit riktigt fåligt och drömt jobbiga drömmar om eldsvådor och att kaninerna fick skabb och tappade pälsen. Gick upp kvart i sju imorse för att lämna in bilen på reparation. Jävla puckot jag har kört in med den i grinden och bucklat till den. Fast det var lite Kalles fel som ställt den andra bilden så jag inte kom in ordentligt. Fast det är lugnt, det går ju på försäkringen och vi behöver bara betala ynka 5000 kronor.

Nu ska jag gå ner och koka té och göra frukost så jag kan äta när Top Model börjar 8.55. Det är min nya drog. Förresten, Desperate Housewifes började i tisdags men eftersom jag jobbade så kunde jag inte kolla men hade planerat in att se det igår när det var repris. Eftersom vi sov i Malmö behövde vi åka därifrån 15.30 för att komma hem lagom till det började. Tyvärr kom vi inte därifrån förrän 16.01 eftersom att KALLE GLÖMT VAR HAN PERKERAT BILEN OCH HITTADE DEN INTE SÅ VI FICK LETA JÄTTELÄNGE. Hur jävla fantastiskt otroligt är inte det??? Kalle i ett nötskal.

Det har varit en väldigt mysig lördag. Jag och Kalle tog en promenad när vi vaknat och när vi kom hem bakade vi scones och såg på Vänner. På eftermiddagen har jag varit ute hos kaninerna och städat och sen har vi sett änu mer Vänner.

Nu är jag uppklädd till tänderna och vi ska snart åka till Malmö och gå på party. Det ska bli jättekul! Synd jag inte ser ut som en miljon dollars idag bara, känner mig fat and ugly. Jag hatar det, varför kan man inte bara tycka man är snygg hela tiden???

Hoppas ni får en rolig lördagkväll, puss!

Klockan e sjukt mycket och jag e lite full så här på fredagskvällen. INgen speciellt anledning, jag tog helg ovh tog ett glas vin till det. Sen åkte vi till Svedala och hämtade grejer som min fasters man fixat tilol oss som vi behöer till huset. Jag fick ett par glas vin och sen åkte vi hem. Nu har i druckit ännu mer vin eftersom jag tvingade kalle att sjunga sinstar. Jag vann hela tiden men hn sjöng iallafall. Nu sover kalle sen länge och jag bränner skivor till magii eftersom hon har fest imorgon.

Hej då!

Oj vad söta ni är, men ni behöver inte vara oroliga för min skull. Allt kommer säkert bli bra, jag har pratat med vårdcentralen idag och jag ska avvakta men blir det inte bättre inom ett par dagar så får jag söka akut, men jag tror inte det är någon fara utan att det kommer ordna sig! Positiv jag är va? Kanske för att jag är beroende av att läsa en massa bloggar och att typ hälften av dem handlar om gnäll och klag hela tiden, på allt och inget och många jävligt onödiga och löjliga saker. Ibland måste man tycka synd om sig själv men det finns gränser. Man kan inte bara sitta och vänta på att livet ska hända och att saker ska komma till en, man måste ta för sig lite själv också.

Facebook är lite roligt tycker jag eftersom man kan hålla kontakt med alla gamla vänner (och icke-vänner) från förr. De man gick i högstadiet och gymnasiet med, gamla pojkvänner och barndomsvänner. Men något jag tycker är extra roligt är att se alla "tuffa brudar" jag gick i skolan med som sunkat till sig för att de skaffat barn och man. När jag gick på högstadiet umgicks jag med de lite häftigare brudarna men jag var aldrig någon själv utan höll mig ändå på min kant. Man var cool om man hängde med snowboardkillarna på Alpin och det spelade ingen roll hur de såg ut eller hur de betedde sig, de var snowboardare och därmed coolast i världen. Själv var jag aldrig intresserad av dem utan tyckte de var lite töntiga och blev lite anti dem bara för att alla andra avgudade dem så mycket.

Jag var så sjukt osäker när jag gick i högstadiet, oj oj oj. Skitjobbigt, blev generad hur lätt som helst och en sån som var jättelätt att trycka ner om någon annan ville visa sig lite tuffare. Jag hade mina vänner och trivdes bra med det men önskade nog att jag kunde vara lite mer framåt och utåtriktad. Det var bara efter ett sexpack folköl på Parken som jag vågade göra nåt, haha!

Jag skulle verkligen ALDRIG vilja vara mellan 13 och 17 igen, vilken jävla hemsk ålder. För liten för att vara stor och för stor för att vara liten. Känslan av att aldrig passa in och att alltid göra bort sig. Usch och fy.

När jag började gymnasiet flyttade jag till Borlänge och började i en ny klass utan att känna någon och bodde i en liten etta helt ensam, endast 16 år gammal. Jag hade min vän Martin på andra sidan parken eftersom han flyttade samtidigt men han gick i en annan klass. Jag var sjukt nervös första dagen och satt helt ensam och på uppropet när läraren ropade upp ens adresser och kom till mitt namn och sa Malung så kändes det som alla vände sig och stirrade på mig.

När vi slutat den dagen kom Karolina fram till mig och pratade eftersom hon haft lite business ihop med en kille från Malung och det visade sig att även jag haft business ihop med honom och genast fann vi varandra! Jag tror mina nya vänner i Borlänge blev en liten vändpunkt för mig. Karolina och Lisa blev mina mentorer för de var så självsäkra och tuffa tjejer tyckte jag. Karolina lärde mig dricka té, röka Blå Blend (fast bara på fest mamma!!!) och tvätta. Hon lärde mig även att uppskatta att handla second hand och att våga ha sin egen personliga stil. Även Lisa gav mig mod att uttrycka mig som jag ville och jag vågade snagga mig (tyvärr) för att hon och många andra coola tjejer på vår skola hade snaggat eller rakat hår.

När jag hoppade av skolan i Borlänge och flyttade hem hade jag nog förändrats mycket. Jag vågade ha mina annorlunda kläder och fick höra att om någon skulle beskriva mig så sa dom att jag var den där tjejen på HP med konstiga kläder. En tjej (f.d bästis) hatade mina kläder och blev så provocerad av dem att det sporrade mig ännu mer att klä mig "konstigt".

Men den allra största förändringen för mig var att flytta till Malmö. Där kunde jag vara någon helt annan, jag kunde bli den tjej jag innerst inne var och här tyckte ingen jag var konstig eller såg konstig ut. Jag fick en massa nya, härliga vänner som gjorde att jag kunde öppna mig, jag fick självförtroende och blev bra på saker. Här blev jag någon jag trivdes med och viktigast av allt: jag lärde mig säga ifrån och att inte låta folk köra på mig. Det tog lång tid men jag har blivit jävligt bra på det. Från att ha varit otroligt konflikträdd och låtit folk torka av sina skitiga skor på mig så har jag satt ner foten och börjat säga ifrån, och det är jag jävligt stolt över. Det har tagit lång tid, men jag har fixat det.

Jag är där jag är idag och det är bara tack vare mig själv. Jag har fört min egna kamp och jag har vunnit den, gång på gång har jag besegrat sånt jag trodde var omöjligt. Jag har tillsammans med mina erfarenheter, både bra och dåliga, format mig till den jag är idag och även om jag inte alltid trivs med mig själv och har vissa issues så är jag jävligt nöjd med vad jag åstakommit! Jag skiter i vad andra tycker om mig, vad jag har på mig och hur jag väljer att se ut, gött va?

Jag är glad över att jag inte ser likadan ut som när jag gick i nian, det hade varit för tragiskt. Ut med det gamla, in med det nya.

Ja, visst är han söt lilla Leo? Allt går bra för honom, han äter bra och äter gärna äpple och morot ur min hand. Ska gå ut i eftermiddag och vänja honom lite mer vid mig. Då sätter jag mig mitt i hans hage på en stubbe och bara låter honom bli van vid min närvaro. När han inte känns blyg längre brukar jag klappa lite och när han inte har problem med det så tar jag in honom en stund på kvällen så han får mysa i soffan hos mig. Så gjorde jag med Puffen och Musse och de blev riktiga kelgrisar.

Jag är ledig idag. Slutade igår morse och ska inte jobba förrän på tisdag igen. Fatta vad skönt. Fast imorgon ska jag in och jobba en sväng för jag ska åka med en tjej jag är kontaktperson till på ett studiebesök på ett annat behandlingshem. Jag blev KP till denna tjej i tisdags och blev så glad för hon är min favorit. Väldigt speciell pga att hon förutom sitt missbruk har en psykisk sjukdom och tvångstankar.

Idag har jag varit och besiktat bilen, pantat flaskor, köpt kaningodis och hämtat och skickat paket. Fick lite fina och sköna plagg från Ellos + en fleecejacka på köpet. Den är absolut inte vacker men varm och go att ha här hemma nu när det verkligen börjar bli kallt i vårt lilla stenhus. Fick en pyjamas från HM också, jag älskar mys- och sovkläder, kan köpa hur mycket som helst.

Nu sitter jag och väntar på att klockan ska bli 13 så jag kan ringa ett samtal över en grej som kanske inte står rätt till med mig. Jag hoppas jag kan få lite svar och klarhet idag.

Hej, jag heter Leo!

Jag är en tysk jättescheck och flyttade hem till Linnéas kaningård i söndags. Jag är född i juni i år och fyller om en vecka 4 månader.

Lite mer information om min ras:

Rasen uppkom förmodligen i Frankrike. Den är förädlad ur tysk lantkanin och är känd sedan år 1897. I Tyskland upprättade man en standard för den 1908.

Teckningen på den här rasen är väldigt viktig. Huvudets teckning består av fjärilen (nosen) ögonringen, kindfläcken och öronfärgen. Ögonringen får inte vara bruten och öronen ska vara helt färgade. Kroppens teckning består av ålstreck och sidofläckar. Strecket ska gå från nacken och ända till svansspetsen, utan avbrott och sidofläckarna ska vara symetriskt fördelade på båda sidor av kroppen. Teckningen godkänns i färgerna svart, blå, brun och madagaskar. Grundfärgen är på alla varianter vit. Öronen ska också vara minst 14 cm långa.

Vikten ska vara minst 6 kg och de flesta väger mellan 6 och 8 kg. Rasen är den nästa största och är tillsammans med belgisk jätte och fransk vädur de tre raserna inom kategorin jättekaniner.

Min ras är väldigt ovanlig i Sverige och Linnéa såg min annons på Blocket för några veckor sen men eftersom hon inte skulle ha fler kaniner så var det inget hon tänkte närmare på även om hon länge velat ha en tysk jättescheck. Men när det otroligt tråkiga hände med Musse så mindes hon annonsen och mailade för att kolla om det fanns några ungar kvar och som tur var fanns det det! Jag och mina tre helgrå bröder bodde i ett stall tillsammans med våra föräldrar och systrar och andra kaniner utanför Kristianstad, men nu har jag flyttat hit och jag trivs mycket bra i min hage.

Jag är lite blyg fortfarande och håller på att vänja mig vid min nya matte men det kommer nog gå jättebra. Min granne Dino tycker inte så mycket om nykomlingar så jag brukar reta honom lite och då blir han sjukt arg.