No inspiration. Jobbat idag, 8-21. Det har gått bra. Gjort en massa kontaktpersonsgrejer, lagat mat, hållt i kvinnoforumet där vi diskuterat manligt och kvinnligt, målat ett pappersansikte i kreativ verkstad osv osv.

Imorgon ska jag till Svedala och göra balfrisyrer och balsmink och det ska bli jätteroligt. På kvällen ska jag och Kalle åka till Hässleholm och hämta dalmatinerflickan. Från att inte alls ha velat följa så vill Kalle jättegärna följa för vi fick hem vår nya bil igår. Den är svinfin, mörkgrå och så har den en GPS som när man trycker på en knapp så fälls den upp från instrumentbrädan. Sjukt lyxigt. GPS är en lifesaver för mig som har världens sämsta lokalsinne. Om jag åker någonstans och lite senare på dagen ska åka hem samma väg så är den lika obekant för mig som första gången jag åkte den. Min hjärna har något allvarligt fel när det kommer till att hitta.

På fredag är det sommarfest på Z-gården mellan 14 och 17 och jag ska dit vilket jag ser mycket fram emot. På lördag ska jag och Kalle åka till Smygehuk på utflykt och gå ut och äta på kvällen och ha lite kvalitetstid. Och på söndag kommer Kalles mamma hit och hjälper mig plantera alla fina växter jag fick av henne och Tore på min examen.

Så, hela resten av veckan uppstakad och på måndag ska jag jobba igen och då ska vi till Ven och cykla. Det blir kul, jag har hört det ska vara fint där. Hoppas vädret blir bra också.

Nu ska jag dricka en kopp té och vara bitter över min jävla mensvärk. Och vänta på Kalle, han är och visar upp skrytbilen för sina föräldrar. Han borde vara hemma och ta hand om mig tycker jag.

Titta 53 sekunder in i videon.

Jag har lite svårt att förlika mig med tanken på att jag inte kommer kunna åka till Kättbo förrän i september i år. Jag har firat midsommar i Kättbo varje år i hela mitt liv förutom en sommar, 1993 eller 1994, då vi var på bröllop i Karlstad. Denna gången är det också ett bröllop som gör att jag inte kan vara i Kättbo. Missförstå mig inte, det ska bli skitkul med Ninni och Mikaels bröllop och jag hade inte en tanke på att inte vara där, men det känns ändå konstigt. Antagligen för att jag inte kommer kunna åka upp alls i sommar. Jag kommer missa all mysig grillning, promenader med hundarna, att bada i sjön, sola på bryggorna, dagsturer till Mora, mysiga loppisar, vara med föräldrarna, träffa lille Theo och en massa annat.

Nej fy fan vad okul det känns nu när jag tänker på det. Jag vill bara grina.. Men jag har ju mitt fina hus iallafall, och jag älskar det så det kommer bli en bra sommar ändå. Även om jag kommer dö litegrann av saknad. Jag kommer på mig själv med att försöka återskapa stämningen och minnen från Kättbo. Jag vet inte hur jag ska förklara det och det låter säkert jättedumt så skitsamma.

Jag vet bara att jag kommer sakna allt och alla så sjukt mycket. Jag ÖNSKAR att mamma och pappa kommer ner i sommar igen och hälsar på men jag tror inte det. Men jag försöker tänka på allt kul jag ska göra här nere, det är ju faktiskt här mitt hem är nu. Med jobbet ska vi cykla på Ven, åka till Tosselilla, åka sommarrodel och en massa annat skoj. Jag och Evelina och Vilde ska till Skånes djurpark, det är en massa roliga marknader jag vill gå på. Jag och Kalle ska åka till hans föräldrars stuga vid havet och till Tivoli i Köpenhamn. Det blir en sväng till Ullared med brudarna (hoppas jag), en Sex and the City-biokväll med middag och så bröllopet förstås. Och så vill jag åka till Vejbystrand där mina släktingar har ett hus nära stranden.

Så det blir en fin sommar ändå helt klart, även om något kommer fattas mig.

Nu får det vara nog!!! Efter min extremt slappa vecka där jag inte rört på mig ett dugg förutom på karnevalen i fredags och en kort show i onsdags känner jag hur min kropp har sugit åt sig varenda kalori jag matat den med. Och allt sätter sig på magen. Det är så fult, jag hatar det, och magen är lätt den kroppsdel som är absolut fulast på mig. Om ett par-tre kilon satte sig p rumpan eller höfterna eller fördelade sig lite bra på kroppen skulle det inte spela någon roll. Men jag är stor upptill och liten nertill, smala ben, liten (platt) rumpa och obreda höfter men stor mage, bred midja och big tits. Fulaste kroppsformen, hata hata hata.

Ja jag vet, jag är helt kroppsfixerad och bla bla bla, men det är inte så kul att känna sig som en kossa fastän man gått ner en massa i vikt. Just nu känner jag mig som för 10 kg sen och det känns som om jag fårtfarande kan gå under beskrivningen tjock/mullig eller vad man nu vill kalla det. Och jag hatar att känna så, jag vill känna mig snygg! Det är otroligt viktigt för mig, för om jag känner mig ful så mår jag inte bra. Det låter väl ytligt och jävligt men så är det. Genom att vårda mig själv (både utsidan och insidan givetvis) så är jag en gladare och roligare person.

Nej nu ska jag ge mig ut på en morgonpromenad och sen är det stenkoll på maten. Jag är dock fortfarande förkyld och det retar mig. Varför går det inte över? Jag är fortfarande snorig och hostar slem.

Då var det söndag igen och jag känner mig utvilad efter en otroligt slapp vecka. Jag har solat varje dag och har faktiakt blivit sjukt brun, ni anar inte. Fräknar i hela fejjan har jag också fått. Nästa vecka går jag på mitt sommarvikariat och jobbar tosdag och onsdag denna veckan. En lagom mjukstart måste jag säga.

Igår var en väldigt mysig dag. Jag och Kalle cyklade till scouternas årliga loppis här i Veberöd och herregud så mycket grejer. Man hade nog kunnat göra massor med fynd där men det var kokhett och massor med folk att trängas med om man ville titta på saker. Kalle köpte två plåtburkar och jag köpte presenter till Vilde och en Carl Larsson-tavla. Det kändes fint att ha den i köket för den ultimata sommarstugekänslan.

Framåt kvällen kom Bena, Evelina och Vilde på besök och det var så mysigt! Vilde badade i poolen och fick sina presenter; en tidning med Bamses skola hur man lär sig klockan och en film om Pelle Kanin och Benjamin Kanin. Han blev jätteglad, men vem hade inte blivit det?

Sen var det dags för ormtjusning och jag blev väldigt imponerad av våra gäster. Bena var sjukt rädd och grät men han höll ormen iallafall. Evelina var lite mer macho än sin man och sa inte ett ljud ens när Wagner körde upp svansen under hennes klänning.

Vi gjorde världens godaste middag också. Sallad, klyftpotatis, nachos och olika såser och till det grillade vi sojakorvar, paprika, svamp, aubergine och coctailtomater. Sen blev det givetvis lite kubbspel. Vilde valde lagen och det blev jag och Bena mot Eve och Kalle. Jag och Bena vann två gånger, sen bytte vi lag och jag var med Eve och vann givetvis igen. Och det bevisar ju vem som är stjärnan.

När det blev mörkt ute bäddade vi ner oss i mysiga soffa och tittade på Nalle har ett blått hus (eller vad den nu hette), en riktigt bra film som Vilde hade med sig. Oj oj oj, vilken rysare. Tyvärr kunde vi inte se alla avsnitt för det var sent, Vilde var speedad på socker och övertrötthet och Eve var nästan däckad i soffan av allt vin hon bälgat i sig. Så Bena packade in hela familjen och så åkte de hem.

Men jag hoppas vi ses snart igen för jag, Vilde och Eve ska åka till Skånes djurpark någon dag. det ska bli najs!

Karnevalen igår var sjukt rolig och svettig! Vi började på Stortorget och först gick vi som dansade i kjolar och shorts, sen kom långa klolarna, capoeiran, Renata och Rubia (?) i bikinis och sist Sambatuque. Det är skitkul att dansa till en batteria, så härlig rytm.

Vi gick från torget, en liten runda in mot ett annat torg, in i ett köpcenter och runt där inne för att sen komma ut till torget igen. Där entrade vi scenen och dansade fem koreografier, Renata och Rubia gjorde solo med Sambatuque och sen gjorde vi alla en final tillsammans. Det var riktigt riktigt roligt och verkade uppskattat.

Bilderna från när vi dansar inne i köpcentrat känns väldigt musikal, haha!

Idag är en rolig dag för Estilo Faixa ska åka till Trelleborg och gå i karnevalståget tillsammans med Sambatuque och sen ha en show på scenen! Jag är fortfarande (!) lite förkyld och det har övergått till hosta, slem och täppt näsa. Men jag fixar det, när man har roligt tänker man inte på sånt.

Nu ska jag fixa iordning mig, inte varje dag man får lägga på ett fint lager glitter innan man ska ge sig iväg.

Så här i studenttider tänker man ju mycket tillbaks på sin egen student. Min stora dag var 31 maj 2000 och jag var då tillsammans med N...

När jag skulle ta studenten så ville jag gå på alla roliga studentfester som anordnades. Vem ville inte det? Tre års "tvungna" studier var över, vi var nästan vuxna och kunde göra praktiskt tagit vad vi ville. Skillnaden mellan mig och mina skolkamrater var att de verkligen kunde göra vad de ville, medan N förbjöd mig att gå ut och jag kände mig fast och kluven och visste inte vad jag skulle ta mig till.

Jag deltog inte i alls många av festerna, i alla fall inte de som var mitt i veckorna. N jobbade i Malmö för tillfället, därför kunde han inte vara ute och då förbjöd han mig att gå ut. Men varför lyssnade jag på honom? Han var 75 mil bort, han hade ingen aning om vad jag gjorde? Eller hade han det? Jag antar att jag var för rädd för att trotsa honom eftersom jag visste han skulle kolla mig på ett eller annat sätt.

En gång så smög jag ut på fest i alla fall. Jag och en tjej som hette Daniella gick på fest på Fällen och jag minns hur vi smidde planer för vad jag skulle säga till N. Jag minns inte hur det var, men det var något med min mobil, att jag glömt den hos henne och inte kunde svara som blev historien jag drog för N. Jag minns inte vad han sa eller om han blev arg men jag minns att det var den enda gången jag vågade gå ut fast jag inte fick.

Varför var han så emot att jag skulle gå ut? Han själv var ju ute hur mycket som helst och det fick jag inte säga ett ord om. Var det för att han själv inte kunde gå ut? Var han rädd för att jag skulle vara otrogen? Eller var det för att han tappade all kontroll genom att vara så långt bort. Jag vet inte riktigt men jag kan än idag inte förstå hur man kan vilja kontrollera en person på det sättet.

En annan studentfest som jag faktiskt fick gå på hade vi i Hånäset som ligger någon mil utanför Malung. Jag vet att det var bråk om att jag ville åka dit och jag minns inte hur det kom sig att jag faktiskt kunde åka, men det var ju inte utan förbehåll. En gång varje kvart var jag tvungen att ringa till N och berätta vad vi gjorde och vad som hände. Det låter helt sjukt och det var det också, men just då gjorde jag vad som helst för att få åka. N trodde väl inte att jag skulle kunna vara otrogen om jag ringde honom så ofta, men där hade han fel.

Jag dansade och kysstes med Rasmus i min klass. Jag tyckte om Rasmus, han var snäll mot mig och verkade tycka om mig. Det kanske kan tyckas att jag själv inte var så snäll mot N eftersom jag var otrogen men jag tror att det på något sätt var vattenhål som jag behövde då och då för att överleva. Jag behövde att en kille var snäll och bara tyckte om mig, inte försökte kontrollera mig eller vara elak.

Att se tillbaks på mig själv, det jag gjorde, hur jag tänkte och resonerade, får mig att se en väldigt förvirrad och manipulerad ung tjej som så gärna ville och försökte så mycket men som inte fick tillbaks det hon behövde. Hon fick ta hjälp av andra för att överhuvudtaget kunna finnas kvar.


STUDENTBALEN

Ett par veckor innan studenten så var det studentbal, något jag sett fram emot ända sen jag började gymnasiet. Jag minns det som en underbar dag, underbart rolig, och alla var så vackra, uppklädda och framförallt förväntansfulla. Jag hade t o m köpt ett smycke till min mouchepiercing som matchade klänningen.

Kvällen kändes så perfekt och jag trodde den skulle förbli perfekt, att nu skulle allt bli bra. Men det var väl när pengarna i baren inte räckte till som N började spåra ur. Inte ens på min studentbal kunde han hålla sig i skinnet. N ringde upp Emmas pojkvän (som hon inte ville gå med för hon tyckte han var för gammal) som kom och hämtade honom så de kunde åka och köpa sprit. Kvällen var inte min längre, utan alkoholen hade tagit över den platsen. Han lovade att han skulle komma tillbaks, och jag ville inte att det skulle förstöra den hittills så lyckade kvällen. Så jag dansade och umgicks med mina kompisar och hade roligt i alla fall. N kom faktiskt tillbaks, men inte tror jag det var för min skull för vi pratade knappt.

Balen slutade omkring ett eller två på natten och då var det efterfest i Hole bystuga. Jag åkte hem och bytte från balklänningen till en svart klänning med silvermönster och behöll de högklackade silvergrå skorna på. Efterfesten var också jättelyckad och otroligt rolig. Vi dansade och skrattade och jag kom inte hem förrän fem på morgonen, med blåsor under fötterna. N hade inte kommit till efterfesten och han var inte hemma när jag trillade in genom dörren, och jag la mig i sängen och somnade direkt.

Men jag hann bara sova någon timme innan jag vaknade av att N sliter upp mig ur sängen och skriker "jävla hora" åt mig. Jag fattade ingenting nyvaken som jag var och han fortsatte gorma åt mig. Efter ett tag fattade jag att han var arg för att han inte visste var jag varit. På min studentbal lämnade han mig, kom inte ens till efterfesten och höll sig borta till sex på morgonen, och sen hade han mage att kalla mig hora för att jag inte varit där han var. Jag hade ju inte ens någon aning om vart han befunnit sig den natten.

Så var det alltid. Han skulle få göra exakt det han ville, när han ville. Och ifrågasatte jag honom var jag en jobbig brudjävel som ville bestämma allt. Ville jag själv göra något så blev det ett väldigt liv på honom.



Jag har suttit länge och funderat på om jag ska publicera det här. Jag vet inte riktigt varför jag gör det, men många minnen kommer upp ibland och på något sätt vill jag få ur mig mina minnen och känslor. Sånt här är jobbigt att prata om för det händer ofta att man bli ifrågasatt. Varför gick du inte bara? Stannar man får man ju skylla sig själv, osv osv. Men det är inte alltid så bara och jag tror inte någon kan veta hur de skulle agerat om de inte var med om det. Men hey, det som inte dödar stärker...

Just nu har jag inget att skriva om. Alla inlägg blir bara så fattiga och trista. Jag hostar och hackar och bara slappar och solar på dagarna. Skönt med en veckas ledigt innan jag går på mitt sommarvikariat. Men att knappt träffa folk och bara vara hemma gör att jag blir helt dum i huvudet.

Så nu är det upp till er. Vill ni jag ska skriva om roliga saker? VAD vill ni jag ska skriva om? Vad är ni intresserade av, ställ frågor!

Jag är väldigt mörkrädd och har precis vant mig vid att gå ut till kaninerna själv på kvällen för att ge dem mat, givetvis med all ytterbelysning tänd. Jag är livrädd för att gå uppe på vinden på kvällen, på dagtid är det läskigt men går lite bättre. Jag har alltid bott på ett sådant sätt att det inte skulle vara rimligt att någon kan stå och titta rätt in genom något fönster.

Inte förrän nu det vill säga. Första veckorna var det svårt att vänja sig vid det. Bara tanken på att någon skulle kunna promenera rätt in i vår trädgård och sen stå och glo i fönstret får mig att vilja grina. Och inatt drömde jag en så hemsk dröm. Jag drömde att det verkligen var någon som stod och tittade in genom fönstret och knackade eller något. Sen vet jag inte om jag vaknade och var livrädd och nöstirrade på fönstret eller om det var i drömmen jag gjorde det. Och så hände samma sak en gång till. Fy fan så obehagligt det var.

Fy fan vad jag inte mår bättre idag. Halsen är tjock och grötig men gör som tur är inte så ont längre. Snorig är jag också. Jävla skit, jag som behövr träna inför showerna i veckan! Idag ska vi träna till karnevalen och showen i Trelleborg som är på fredag. Sen har vi två studentfester imorgon och på torsdag. Jag måste nog åka till Malmö och vara med på träningen utan att träna så mycket så jag är med på vad som händer iallafall.

Jag brukar aldrig vara så här sjuk i halsen så länge utan att vara sjuk i övrigt. Mystiskt, undrar vad det är för sjukdom Marika har smittat mig med... Sen kanske inte bästa botemedlet är att ligga ute i solen, bakterier frodas väl extra mycket i värmen? Men vad fan, man kan väl inte ligga inne en hel dag när det är sjukt fint väder.

Förresten, måste bara berätta en sak som jag har tänkt länge på nu och som stör mig så in i helvete. När man frågar efter en vägbeskrivning när man ska köra någonstans och så får man till svar: Och sen svänger du norrut mot bla bla bla...

Men ååååååååååååååååååååååååååå!! Vadå norrut? Det säger mig verkligen ingenting!!! Vet folk i allmänhet vilket väderstreck som är vilket när de är ute? Vet ni det? För jag har ingen aning.

Jag hostar och hackar och snorar. Jävla skitförkylning! Ont i halsen har jag också, så det är verkligen synd om mig. Men om jag berättar vad jag har gjort idag så får jag säkert ingen sympati.

Jag har legat ute och solat precis hela dagen. Varvat det med lite städning, tvätt och en god veg-burgare. Och jag har läst nästan två böcker. Lovely. Synd bara att det är jobbigt att vara i solen när man är förkyld.

Nu väntar jag på Kalle för vi ska grilla och jag saknar honom. Vi har inte hittat på något eller umgåtts ordentligt på jättelänge nu, men det blir lätt så när man har olika scheman. Jag har kommmit hem sent på kvällarna och han har lagt sig tidigt, och så har vi haft massor att fixa här hemma. Men nu känns det som man kan ta det lugnt ett tag.

Imorgon vill jag åka och bada om det är så varmt som idag men jag har ingen bil och jag vet inget ställe häromkring som jag skulle kunna cykla till.

Min kamera:

Digital SLR-kamera med 10.2 Megapixlars upplösning. Det medföljande 18-70mm objektivet ger dig möjlighet att ta närbilder från långt avstånd. En kristallklar 2.7" LCD samt en optisk sökare gör att du alltid har koll på ditt motiv. Super Steady Shot antiskakfunktion hjälper dig att vara stadig på hand.

Vilket kalas! Det var så fint väder, alla var otroligt fina och hade köpt bästa och finaste presenterna till mig! Mina vänner känner mig verkligen och jag är så glad för att jag har dem! Och jag är så lycklig för min fina kamera så jag kunde ta så fina bilder! Lägger upp några favvobilder här, resten finns på fejjan.

Tack allihop för en underbar kväll!