Bebissug....?

En ledig måndag efter att ha jobbat sen i torsdags med två 11-timmarspass i helgen är underbart! Jag är så glad för mitt jobb men det kan vara väldigt krävande, speciellt närhet blir som igår när mindre roliga saker händer, kollegor blir skadade, det ryms och allt är snurrigt. Igår kväll kunde jag knappt prata med Kalle. Ville bara fly in i Ipaden och en bok och slippa tänka. Men jag trivs otroligt bra och det är väldigt mycket mina kollegors förtjänst, de är skitbra och vi har väldigt roligt ihop.

Jag brukar ju ha barnen lediga när jag jobbat helg då vi inte setts så mycket men idag skulle Nemo hälsa på sin nya skola och det fick ju såklart inte missas. Han tyckte det var jättekul, fick träffa sina nya fröknar, leka på gården och se sitt klassrum och träffa de nya klasskompisarna.

Jag passade på att köra veckans långpass och sprang en ny väg idag. Jag sprang ut mot Harlösa men istället för att fortsätta dit svängde jag av mot Hällestad och det var en riktigt trevlig väg att springa. Jag vände efter 8 kilometer men någon gång ska jag fortsätta springa och se om det kan bli någon bra längre runda eller om jag får ha hämtning någonstans. 16 kilometer blev det idag, med strålande sol och klarblå himmel.

En snabb dusch och inköp av fika och sen bar det av till Häckeberga för att träffa Mirijams lilla Juno, 11 dagar gammal. Alltså, jag blir ju lite förundrad över hur små bebisar är! Har helt glömt det fast det inte var så länge sen jag själv hade en bebis. Juno var då go och jag fick hålla henne och mata henne och jo.. Lite sugen blir man ju. Men samtidigt vet jag inte om jag vill "stoppa livet" igen? Avbrott i löpningen för att sen bygga upp det igen, föräldrapeng (det är roligare med en lön..), blöjor , lära att mata, någon som kräver ens uppmärksamhet NU och är totalt osjälvständig.. Både underbart och jobbigt.